Bitte Hammargren
JEREVAN
Stilla söndagsmorgon i Armeniens huvudstad. Gatorna i stadens centrum är avspärrade. Men inte, som man kanske skulle tro, för att förhindra demonstrationer mot gårdagens avtal mellan Armenien och Turkiet om att öpnna gränsen och inleda diplomatiska förbindelser.
– Nej, gatorna är avstångda för att fira årsdagen av Jerevans grundande, säger en Jerevanbo till mig när jag promenerade längs de avenyer där inga bilar får köra nu.
Men oppositionsledaren i Armenien Vahan Hovhanniysan, som jag träffade häromdagen hävdar att han har ”95 procent” av armenierna med sig i protesterna mot normaliseringen, medan han endast har cirka 20 procent av parlamentet bakom sig.
Men det måste tilläggas att armenier i denna kaukasiska republik, som längtar efter att landet ska kunna öppna sig mot världen, välkomnar den turkisk-armeniska öppningen.
I Turkiet finns också en nationalistisk opposition som protesterar mot AKP-regeringens nya förbindelser med Armenien.
En springande punkt i dessa motsättningar gäller den olösta konflikten kring enklaven Nagorno-Karabach. Men självklart också tvisten om vad som hände armenierna i Anatolien under första världskriget.