Bitte Hammargren
ISTANBUL Europas kulturhuvudstad 2010 har ett hett kulturliv. Det behövs inte många djupdykningar i Istanbuls nattliv för att slås av rikedomen och mångfalden – och ett kulturliv som är allt annat än ålderssegregerat.
Det sägs att det finns problem inom ledningen för Kulturhuvudstadsåret 2010: att satsningen på renoveringar av historiska byggnader har dränerat pengar för de kulturarbetare som är sysselsatta med nuet.
Men det problemet känns inte akut för den som slinker in på barer med levande musik, eller som möter filmare, författare och musiker i Istanbul. Denna stad är Orient light: den är Europas folkrikaste stad, har mestadels näsan vänd åt väster och Europa men har sin rika österländska historia, som tidigare huvudstad i det som en gång var det Osmanska riket, och en stor invandrargrupp från Anatolien.
Istanbul har varit en mötesplats mellan kulturer i årtusenden och är så än i dag. Jag slinker in på en kubansk nattklubb, där det det dansas salsa lite här och var, bara det finns 20 kvadratcentimeter att röra sig på. Publiken är inte så nogräknad. Och den måste inte heller er ut på ett särskilt sätt.
Mitt i hettan, värmen och de dunkande rytmerna dansar en ung turkisk kvinna iklädd türban – den islamiska huvudduken – och rör sig i takt med salsa och merengue. Hon röker en bolmande pipa på långt skaft och är inte mindre sexig än tjejerna i barärmat bredvid henne.
I Turkiet blir man ständigt påmind om att inte döma människor efter utseendet.