”Ett krig för att tvinga på Obama en agenda”

Här i Stockholm har just Irans biträdande utrikesminister Mahdi Safari talat på det internationella fredsforskningsinstitutet Sipri. Där gav han sin syn på varför Hamas inte kunde gå med på FN:s krav på omedelbart eldupphör, trots att Gaza blöder.
Mer om det kommer i SvD under torsdagen.

En ledande ung politiker inom Israels regeringsparti Kadima, Yohanan Plesner, har dagarna dessförinnan under sitt Sveribesök förklarat varför han tycker att Israel ska fortsätta detta krig: inte bara för att få stopp på Hamas raketer utan också för att förhindra att Irans radikala islamism får fotfäste i Mellanöstern.

Från Kairo kom dock på onsdagskvällen signaler om att Hamas förhandlare i princip skulle ha accepterat ett egyptiskt förslag om eldupphör.

Parlamentarikern Salah al-Bardawil sade att Hamas arbetar på en överenskommelse som innebär ett stopp för Israels aggression i Gaza, hävandet av belägringen, öppning av gränsövergångarna och kompensation för Gazabornas förluster.

Att det terroriststämplade Hamas skulle få allt detta på ett bräde är osannolikt. Men den diplomatiska aktiviteten är hög, vilket tyder på att Egyptens regering börjar bli alltmer besvärad över att på den arabiska gatan pekas ut som medhjälpare till Israels krig.

Israel kommer inte att gå med på en vapenvila om inte raketbeskjutningen från Gaza upphör. Det andra israeliska kravet, att vapensmugglingen från Egypten till Gaza ska upphöra, kommer att bli mycket svårare att uppnå i praktiken. Gränsstaden Rafah är delad. På den egyptiska sidan av metallbarriären finns uppskattningsvis 40 000 invånare, varav många tjänar ekonomiskt på smugglingen och samtidigt kan ha politiska och privata intressen av att hjälpa sina släktingar på den palestinska sidan.

Så grävdes tunnlar också till det belägrade Sarajevo på 1990-talet. Dit smugglades både läkemedel, mat, tobak och vapen.
Biståndsminister Gunilla Carlsson jämförde också belägringen av Gaza med situationen i Sarajevo under Bosnienkriget när hon samlade till presskonferens i onsdags.

Men hur stort intresse har Iran av att kriget fortsätter? Trita Parsi, debattör och tänkare i Washington av iranskt påbrå, uppvuxen i Uppsala, utbildad på Handelshögskolan i Stockholm och nu ett välkänt namn i USA för dem som följer debatten om Iran, menar att ledarna i Iran inte ville ha detta krig.
I en debattartikel om Israel, Gaza och Iran går han emot amerikanska neocons och israeliska Kadimas tal om att Israel i sitt krig mot Hamas skulle gå de ”moderata” arabregimernas ärenden genom att försöka bromsa Irans växande inflytande i regionen.

”Denna konflikt är den sista som Teheran önskar sig under Bushadministrationens sista veckor. Den ökar risken för en konfrontation mellan USA och Iran och minskar utsikterna till en diplomatisk öppning mellan USA och Iran när Obama tar över som president. Ingetdera ligger i Irans nationella intresse”, hävdar Trita Parsi som skrivit en bok om Irans och Israels komplicerade förehavanden sedan revolutionen 1979 (konfidentiella kontaktlänkar finns mellan olika personer i Israel och Iran, vilket märktes bäst under Iran-contras-skandalen på 1980-talet). Hans läsvärda bok heter Treacherous Alliance.

Både Obama och Iran har mycket att förlora på att blodbadet i Gaza ska leda till ökad instabilitet, hävdar Trita Parsi.

Det får mig att tänka på vad en väl placerad palestinsk källa på Västbanken sade till häromdagen. Källan hävdade att Israels ledare hade flera motiv till att starta sitt krig mot Hamas vid juletid och att Hamas raketbeskjutning efter vapenvilans upphörande den 19 december gav Olmert den förevändning han behövde att starta en offensiv.
Motiven lyder enligt denna källa:
* Att Israel vill tvinga på Barack Obama en annan agenda än den han tänkt sig och stoppa en diplomatisk öppning mellan USA och Iran.
* Att Israel passade på att gå till offensiv när västvärlden var upptagen med sitt julfirande.
* Att de israeliska ledarna vara oroade av signalerna från flera europeiska regeringar om att de vill inleda en öppen dialog med Hamas.

Vad Barack Obama tycker får vi veta den 20 januari. Kommer kriget i Gaza att vara slut innan dess? Kommer gränsövergångarna att vara öppna, internationella medier och sjukvårdare att ha fritt tillträde? Det är inte säkert.