Både Hamas och Israel vill fortsätta kriget

På årets första dag, när kriget mellan Hamas och Israel gått in på sin sjätte dag, har striderna skördat 410 palestinska dödsoffer, varav en fjärdedel civila enligt FN, samtidigt som 1 700 skadats.

På israeliska sida hade samtidigt fram till den 30 december tre civila och en soldat dödats av raketelden från Gaza, skriver Reuters.

Israeliska soldater står på sina strdsfordon nära gränsen till Gazaremsan i södra Israel. Foto: AP

Skillnaden i dödstalen har flera orsaker:
* Gazaborna är instängda, de civila har ingenstans att fly eftersom alla gränser är stängda för dem, bortsett från ett litet antal evakuerade sårade och utländska medborgare.
* Israel har ett väl utbyggt larmsystem, skyddsrum och räddningstjänst.

* Läget för sjukvården i Gaza är bedrövligt till följd av isolseringspolitiken.
* Blockaden mot Gaza har strypt införseln av bland annat cement. Några skyddsrum fanns inte heller före den israeliska militärens uttåg 2005. Skulle Hamas satsa på att bygga skyddsrum för palestinska civila om de hade cement så det räckte? Det är inte alls säkert. Hizbollah i Libanon har inte gjort det.
* Det terroriststämplade Hamas raketer avfyras urskillningslöst mot platser där israeliska civila finns (bland dödsoffren finns även israeliska araber). Men Hamas raketer är föga sofistikerade, även om iransk vapenteknik har smugglats in till Gaza. Hamas raketer har också dödat palestinier i Gaza, även de senaste dagarna.

Den amerikansk-egyptiska debattören Mona Eltahawy kommenterar: ”Var fanns vreden när två palestinska skolflickor dödades i Gaza när Hamasraketer avsedda för Israel blev felriktade en dag före Israels bombanfall inleddes?”

* De israeliska flyganfallen riktas mot Hamas regeringsbyggnader, smuggeltunnlar, ledarnas hem och platser där deras väpnade gren kan tränas, men i det tättbefolkade Gaza betyder det med automatik att oskyldiga civila också dödas – ibland när de i panik försöker fly undan flyganfallen.

En Hamasledare dödades i Jabaliya på torsdagen. Det ökar risken för att Hamas ska återuppta självmordsbombningarna.

Ingen av de krigförande parterna vill avblåsa striderna i dagsläget. Förslaget från EU:s utrikesministrar vid nyåret om två dygns eldupphör för att släppa fram humanitär hjälp till Gazas 1,5 miljoner invånare har avvisats av israeliska ledare som ”orealistiskt”.

– Det råder ingen humanitär kris på Gazaremsan och därför behövs inget humanitärt eldupphör, förklarade utrikesminister Tzipi Livni i Paris på torsdagskvällen, enligt israelisk UD.
Den uppfattningen delas inte av vare sig Sveriges utrikesminister Carl Bildt eller av FN:s chef för flyktingorganet Unrwa, Karen AbuZayd, i Gaza som jag talade med i tisdags.

Foto: Ibrahim Abu Mustafa/Reuters

Barn som flytt tillsammans med sin familj har fått skydd i en skolbyggnad som fungerar som ett av FN:s hjälpcenter i staden Rafah i södra Gazaremsan.

Hamasledarna vill inte heller ha vapenvila. Det är uppenbart att Hamas vill locka in israelisk marktrupp i gränderna i Gaza. Där skulle Hamas inte bara kunna skörda dödsoffer bland israeliska soldater utan också ta nya gisslan (den israeliske soldaten Gilad Shalit som togs den 26 juni 2006 sitter tillfångatagen någonstans i Gazas gränder. Hamaskällor uppger att han skadats av israeliska flyganfall, men det kan vara en del av Hamas psykologiska krigföring).

Dagens situation påminner mycket om det Libanonkrig som bröt ut några veckor efter kidnappningen av Gilad Shalit. Även om det inringande Hamas inte har lika många raketer och inte samma räckvidd som Hizbollahs missiler har Hamas de senaste dagarna skjutit djupare in i södra Israel än tidigare – ända till Beersheba.

En opinionsmätning i tidningen Haaretz visar att en majoritet av israelerna, 52 procent, vill fortsättta med flyganfallen, medan 19 procent vill ha en markoffensiv. 20 procent stöder kraven på eldupphör.

Hamas har inte på något synbart sätt tappat opinionsstöd på kriget.
Mona Eltahawy kommenterar: ”Vill Israel ge Hamas en hjältestatus som de gjorde med Hizbollah? Vad har man åstadkommit med blockaden mot Gaza förutom lidande bland civila vars ledare bryr sig lite lite om dem som Israels ledare gör?”

Den långa blockaden liksom kriget har stärkt Hamas mest extrema falang.
Det är svårt att hitta exempel från Mellanösterns mångtusenåriga historia på att belägringar får inringade att ge upp. Man kan jämföra med det antika Masada, där judiska kämpar valde att begå kollektivt självmord hellre än att falla i romarnas händer.
Den israeliske fredsveteranen Uri Avinery skrev redan 2007: ”Kommer Gaza att förvandlas till ett palestinskt Masada?”

Israels mål med Gazakriget – vilket öppet stöds av USA och indirekt av flera USA-stödda arabregimer – är att utrota ”terrorismens infrastruktur”.

Samma mål hade Israel med stöd av USA i Libanonkriget sommaren 2006.
2006 stod Libanons proamerikanske premiärminister Fouad Siniora och grät framför tv-kamerorna intill USA:s utrikesminister Condoleezza Rice.
Siniora vädjade om omedelbart eldupphör, men Rice förklarade att det var oacceptabelt att gå tillbaka till ”status quo ante”, dvs en situation liknande den som rådde före krigsutbrottet.
USA:s krav två veckor in i Libanonkriget sommaren 2006 var att inget eldupphör var möjligt om inte Hizbollah först avväpnades eller drevs bort från gränsområdet.

Hur gick det då i Libanon i de strider som upphörde den 14 augusti 2006? När eldupphör kom efter 34 dagar hade inget av Israels, eller USA:s, ursprungliga krigsmål uppnåtts. Men FN-närvaron i södra Libanon stärktes och ännu en FN-resolution krävde avväpning av Libanons miliser. Men Hizbollah har därefter inte bara sina vapen kvar utan de har även upprustat de senaste åren (och det finns många andra falanger i Libanon som har tagit in vapen där, i beredskap för nya inbördesstrider).

Israels befolkning i norr har fått det lugnare, men de kan inte vara säkra på att det är ett bestående lugn. Risken finns att det Iranstödda, shiitiska Gudspartiet (Hizbollah) öppnar en ny, nordlig front i det krig som pågår nu.

I israelisk press hörs nu kommentarer – precis som under Libanonkriget – om att de politiska ledarna hanterat Gazakriget för valhänt, inte vågat gå in med marktrupp och därför inte kan uppnå sina krigsmål.

Israel blinkade först, skriver högerdebattören Israel Harel i Haaretz. Han tycker att det var fel av försvarsminister Ehud Barak i tisdags övervägde ett humanitärt eldupphör på 48 timmar.

Gazakriget kommer att sätta sina avtryck i både den palestinska och israeliska historieskrivningen. Men än är det för tidigt att säga hur.