Migrantarbetarnas dag

De som kämpar för att utländska pigor och hembiträden ska få minimala rättigheter – som fridagar – högtidlighåller den 18 december som den Internationella dagen för migrantarbetare.

I Libanon, där tiotusentals asiatiska och afrikanska hembiträden jobbar under omänskliga arbetsvillkor och utan några som helst fackliga rättigheter, har frågan seglat upp bland de socialt engagerade.

Arbetsrätten är svag i Mellanöstern. Men allra sämst, eller snarare icke existerande, är den för de utländska gästarbetare som jobbar i hemmen över hela Mellanöstern. Man hittar dem i var och varannan medelklassfamilj i Beirut, Amman och Riyadh. Hos överklassen jobbar ofta flera gästarbetare.

De blir utlämnade åt sina privata arbetsgivares godtycke. De som har tur hamnar hos hyggliga familjer. De som har otur kan få slava 15 timmar om dygnet.

Human Rights Watch Beirutkontor har tagit upp problematiken i flera rapporter. SvD har också skrivit om detta stora problem.

Uursprungsländerna tjänar på migrantarbetarna genom de pengar de skickar hem till sina familjer (remitteringarna från gästarbetarna är den näst största inkomstkällan för Sri Lanka).

En kontakt i Libanon meddelar idag:

Syftet med Internationella migrantarbetardagen är att verka för att mänskliga rättigheter ska gälla för alla gästarbetare världen över och för att de ska bli fullt delaktiga i sina samhällen. Grundtanken med den 18 december är att visa att gästarbetarnas rättigheter också är mänskliga rättigheter.

Nu väntar vi på att få höra mer om detta initiativ från aktivisterna i Libanon. ”Vi måste trycka på våra myndigheter så att de gör något”, skriver en kontakt i Beirut.