Att köpa lojaliteter i Irak

Går detta krig att vinna? löd frågan i SVT:s intressanta program Korrespondenterna på tisdagskvällen. Det handlar om den front som sträcker sig från västra Kina, över Mellanöstern fram till Afrikas horn i söder.

Det rör sig främst om USA:s båda krig i Afghanistan och Irak, men också om soldater som landsätts i andra länder, kulturer och kontinenter de inte vet något om.
De utländska soldaterna ska slåss i ett krig där fienden inte bär uniform och där inga huvudstäder kan intas, som det heter i Korrespondenterna.

Vem som är vän och vem som är fiende kan de utländska soldaterna inte se när de ger sig ut på gatupatrullering i en för dem fullkomligt främmande miljö, vare sig det rör sig om Kandahar i Afghanistan eller i Bagdad.

Men det finns ett sätt att skilja vän från fiende, som har fungerat i delar av Irak.
”Vi ser inte fienden, men de gör det”, säger överste John Hort, som basar för en infanteribataljon i två av Bagdads mest komplicerade stadsdelar, Adhamiya och Sadr-staden.
Han syftar på en rörelse kallad Sahwa, Uppvaknandet, vilket de amerikanska soldaterna har döpt om till Iraks söner, berättar den spanska tidningen El País i ett intressant reportage från Bagdad.

De unga medlemmarna i Sahwa var tidigare delaktiga i upproret mot de amerikanska trupperna i Irak, men har nu gått över till att samarbeta med amerikanerna. Åtminstone tillfälligt.

Metoden för att vinna över dem har varit pengar: en garanterad månadslön på 300 dollar i månaden (drygt 2 000 kronor).

Det är anmärkningsvärt att det tog USA:s befälhavare så många år att komma på den fasta månadslönens betydelse, i synnerhet som rader av tunga bedömare redan i början av invasionen 2003 påtalade att ett av USA:s största misstag var att de upplöste hela den irakiska armén och gjorde 400 000 soldater arbetslösa.

Många berömmer USA:s förre framgångsrike befälhavare i Irak, general David Petraeus (numera chef för US Central Command), för att ha lyckats vinna över sunniarabiska stamhövdingarna till ett samarbete med de amerikanska trupperna.

Men redan våren 2007 träffade jag på en resa i Mellanöstern en representant för sunniaraberna i Ramadi som hävdade att det var stamhövdingarna själva som först bestämde sig för att kasta ut al-Qaida. När det sedan kom nya amerikanska befäl i Irak, under general Petraeus, som var redo att lyssna på irakierna, och som inte bara mästrade dem, öppnades nya kanaler.

Men Sahwa – eller Iraks söner som de kallas i det spanska reportaget – är inte ett framgångsrecept för alla. Iraks shiaarabiske premiärminister Nouri al-Maliki betraktar dem som ett potentiellt hot i samband med den förestående amerikanska reträtten från Irak.
Och kritikerna anklagar Petraeus för att helt enkelt ha köpt över de unga sunniaraberna i Iraks söner.
Men det vore naivt att tro att de skulle kunna vinna över dem på annat sätt. USA har aldrig lyckats vinna över ”hearts and minds” i Irak.

Sahwa har en tillgång som främmande soldater aldrig kan få.
– Vi är från dessa kvarter och vi känner alla. Vi vet vilka som är bråkstakar. Vi känner igen ansikten och dialekter. Vi utgör den första frontlinjen, säger Uday Abdulhasim, som vakar över ett område nära floden Tigris.

Till dags dato har endast 8 000 milissoldater gått med i den irakiska armén, heter det i El País. Men enligt vad Petraeus har berättat för USA:s kongress har ytterligare 30 000 forna milissoldater blivit offentliganställda.

I ett land med 50 procents arbetslöshet är en väg till ett lugnare samhälle således en växande offentlig sektor.