Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

I somras mottog den unge bloggaren och journalisten Mohammed Omer från Gaza det fina Martha Gellhornpriset i Storbritannien.
Han belönades för sin journalistik från Gaza, där han, som vi berättade i SvD, ville ge röst åt de röstlösa, bland annat på sin blogg Rafah Today.

På flera ställen under sin Europaturné, bland annat i Sverige, visade han skakande videofilmer och stillbilder från Gaza under rubriken Welcome to Hell.

Mohammed Omer, just anländ till Arlanda i början av sin Europaturné i somras.
Foto: INGVAR KARMHED

Men efter det att Mohammed Omer mottagit sitt pris i Storbritannien och avslutat sin framgångsrika Europaturné, där han bland annat föreläst för parlamentariker, blev den 24-årige journalisten plöstligt mycket tystare efter sin hemresa till Gaza i slutet av juni.

Versionerna går isär, som alltid i Mellanöstern. Mohammed Omer själv har berättat om en för honom chockartad upplevelse när han skulle passera Allenbybron från Jordanien till den av Israel ockuperade Västbanken den 26 juni 2008.
Vid Allenbybron väntade en holländsk diplomat för att ge honom eskort tillbaka till Gaza genom Israel.
Men Mohammed Omer fastnade under några timmar i säkerhetskontrollerna och blev enligt egen utsago psykiskt och fysiskt misshandlad av den israeliska säkerhetstjänsten Shin Beth – till den grad att han svimmade av.

I stället för att köras i diplomatbil direkt till gränspassagen i Gaza fördes han i ambulans till en sjukstuga i Jeriko. Där gjorde de överbelastade läkarna inte någon grundlig undersökning innan han skickades vidare till Gaza.

När jag talade med honom dagen därpå hade han ännu inte uppsökt läkare i Gaza. Men hans röst var förändrad. Han klagade över smärtor i bröstet samt värk kring ögon, öron och nyckelben. Han oroade sig för vad som hänt honom när han var medvetslös. Och han kände sig förnedrad och förlöjligad av beväpnade soldater som tycktes känna till ”allt” om hans Europaturné.

Om denna behandling säger Haaretz erfarne reporter Gideon Levy, som själv träffade Mohammed Omer i Stockholm i somras, att det stora traumat för Omer kanske var att han efter sin firade Europaturné vid den israeliska gränskontrollen på Allenbybron blev behandlad som vilken palestinier på ockuperat område som helst: ”han betraktades som misstänkt fram tills dess att motsatsen var bevisad”.

Internationella pressorganisationer som Reportrar utan gränser protesterade och krävde en offentlig utredning av händelserna i förhörsrummet. Hollands utrikesminister Verhagen och holländska parlamentariker protesterade.

Israeliska myndigheter offentliggjorde sin utredning den 9 juli, cirka två veckor efter incidenten vid
Allenbybron. Där förnekas inte ambulanstransporten, men den israeliska säkerhetstjänsten försäkrar att Omer varken utsattes för psykiskt eller fysiskt våld och hävdar att han genomgått en rutinmässig säkerhetskontroll. Den unge journalistens anklagelser mot israelisk säkerhetstjänst avfärdas som grundlösa påhopp.

Mohammed Omer blev inte sitt forna
jag denna sommar. Han som tidigare, med skakande hand, filmat hur attackhelikoptrar beskjutit en demonstration i hans hemstad Rafah, som skrivit reportage om barnen i Gaza, som bloggat och inspirerats av de utländska journalister han tidigare varit fixare för, blev påtagligt tystare.

Den 21 oktober, efter månader av väntan, fick han lämna Gaza via gränspassagen i Rafah (via Egypten) för att föras till vård och läkarundersökningar i Holland. Därifrån återstår nu att höra var läkarna kommer fram till.

I en FN-rapport skriver Richard Falk, särskild rapportör för situationen för de mänskliga rättigheterna på palestinskt område, att incidenten inte kan avfärdas som en olycka. Behandlingen bottnar enligt Falk i en israelisk vrede riktad mot det internationella erkännande som Omers journalistik från Gaza rönt, hans vilja att visa upp denna utomlands och hans önskan att i sin fortsatta yrkesverksamhet vittna om ockupationens avarter.

Los Angeles Times berättar om frågor som kvarstår samt om pristagarens egen bitterhet.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren