Bitte Hammargren
Barack Obama vill stänga Guantánamo när han tillträder i Vita huset nästa år. Men hans övergångsteam brottas redan nu med en rad svåra spörsmål, rapporterade SvD:s korrespondent i Washington, Karin Henriksson, i torsdags.
Frågan om huruvida vittnesmål eller bekännelser som framtvingats under tortyr har något rättsligt värde är bara en av flera frågor som måste hanteras när internerna på Guantánamo ska föras över till domstolar på det amerikanska fastlandet.
Christian Åhlund, generalsekreterare för den internationella organisationen ILAC (International Legal Assistance Consortium) som stödjer uppbyggnaden av rättssystem i konfliktdrabbade länder, är ändå optimistisk:
– Jag tror att
Obama kommer att göra skillnad, svarar Christian Åhlund på min fråga om USA:s näste president kommer att klara att överföra de 250 internerade männen på den gamla flottbasen Guantánamo Bay till domstolar på det amerikanska fastlandet.
75 av dessa fångar är saudier, skriver en bloggare i Saudiarabien. Många har jeminitiskt ursprung, liksom exsaudiern Usama bin Ladin (som har berövats sitt saudiska medborgarskap).
– Bushs och vice president Cheyneys stora ambition
har ju varit att använda ”kriget mot terrorn” för att systematiskt
utvidga presidentmakten så mycket som möjligt på bekostnad av de judiciella och
lagstiftande grenarna av staten, fortsätter Christian Åhlund.
Guantánamo, tortyren, ”extra-ordinära utlämningar” med mera är en direkt följd av Bushadministrationens ”krig mot terrorn”.
– Obama kan förväntas ha en
helt annan attityd. Han är inte bara jurist, han har dessutom varit lärare i
konstitutionell rätt vid University of Chicago och kommer säkert att visa en helt
annan respekt för den maktfördelning som konstitutionen föreskriver, fortsätter Christian Åhlund.
– Men det kommer att ta tid att städa upp efter Bush. Bara de ”praktiska”
problemen med att avveckla Guantánamo tror jag kan ta ett år eller mer, säger han.
Avsaknaden av rättssäkerhet, CIA-flygen, de hemliga fängelserna med terrormisstänkta över världen och utlämningar av fångar som har torterats i sina mottagarländer har också urholkat respekten för väst i Mellanöstern. Det har solkat ned vårt tal om rättsstat och mänskliga rättigheter.
– Nu kan ni i Europa inte längre komma till oss och predika mänskliga rättigheter, sade en egyptisk journalist som jag träffade i Amman för en tid sedan. Hon var bedrövad över att behöva säga det.
– Mitt land och många andra skulle ju behöva sådana påtryckningar, sade hon.
– Men Guantánamo och fortsättningen på det sänder mycket dåliga signaler till våra länder. Nu finns det inget riktigt tryck på våra regimer att sluta med tortyr eller andra rättsövergrepp, fortsatte presskollegan från Kairo.
Från ILAC:s huvudkontor i Stockholm slår Christian Åhlund fast att ”det så kallade kriget mot terrorn haft en förödande inverkan” på rättsstatsprinciperna i både USA och Europa.
För internerna på Guantánamo skapade Bushadministrationen ett nytt begrepp, illegala stridande. De omfattas inte av det skydd som krigsfångar har enligt Genèvekonventionen, inte heller har de det konstitutionella skydd som åtalade i USA har, eftersom de hålls utanför amerikanskt territorium.
– Juridiskt sett befinner de sig i ett ingenmansland och som en följd av det har de förhörts under tortyr och –
vilket är lika illa – de har förnekats rätten till habeas corpus (skydd mot godtyckligt fängslande). Principen om habeas corpus går ända tillbaka till Magna Carta år 1215 och är en hörnsten i allt rättsstatstänkande.
Men vad göra med misstänkta terrorister?
Christian Åhlund konstaterar att det är en svår balansakt mellan det nationella och internationella säkerhetsintresset å ena sidan och rättssäkerheten å den andra.
Han tycker att det är uppmuntrande att USA:s Högsta domstol den 12 juni i år slog fast att den amerikanska författningens garanti om habeas corpus också ska gälla internerna på Guantánamo.
Uppmuntrande var också, enligt Christian Åhlund, att EG-domstolen en kort tid därefter upphävde frysningen av banknätverket Barakats tillgångar – ett utslag som också gäller för Sverige.
Dessa båda domar visar att ingen regering står över lagen och att även personer som misstänks för de mest avskyvärda brott måste få en rättslig prövning, påpekar Åhlund.
– Det som är särskilt uppmuntrande med dessa båda utslag är att de vågar säga sanningen till makten, på samma gång och på båda sidor av Atlanten.
Normal
0
21
false
false
false
st1\:*{behavior:url(#ieooui) }
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-fareast-font-family:”Times New Roman”;
mso-ansi-language:#0400;
mso-fareast-language:#0400;
mso-bidi-language:#0400;}