Hemligstämpel sätter fart på rykten i Irak

Vem ligger bakom våldet och dödshoten mot den kristna minoriteten i Mosul i Irak?
Svaret är inte så enkelt att det bara handlar om al-Qaida, antydde Iraks människorättsminister Wijdan Mikhail i en SvD-intervju.

–
Det kanske fanns politiska intressen bakom våldet också. Kanske en del
hade koppling till förhandlingarna om ett nytt säkerhetsavtal (SOFA)
med USA. Kanske vissa ville visa att USA inte klarade av att skydda
Irak eller att skydda minoriteterna. Vi behöver faktaunderlag, sade
ministern när jag träffade henne på torsdagsmorgonen innan hon skulle
skynda till en träff på svenska UD.
Wijdan Mikhail tillhör själv Iraks kristna minoritet vilken har minskat kraftigt efter USA:s invasion.

Hon vill att den utredning som
gjorts kring våldet mot kristna i Mosul ska offentliggöras. Sanningen,
eller en del av den, kanske ligger gömd där. Men det faktum att
utredningen är hemligstämplad sätter fart på spekulationer och
konspirationsteorier. Många misstänker att här finns något som starka
intressen vill dölja.

Det hävdar till exempel Iraks förre oljeminister Issam Chalabi, som jag träffade i veckan på Uppsala universitet.

–
Det är kurdisk peshmerga (militär) som ligger bakom våldet mot de
kristna i Mosul. al-Qaida har försvagats. Många ledamöter av
parlamentet i Bagdad, även kristna, har anklagat kurderna för det som
skett i Mosul denna höst. Ett tecken på att kurder är ansvariga är att
regeringen inte har offentliggjort utredningen kring hoten mot de
kristna i Mosul. Om det hade varit al-Qaida hade man offentliggjort den
omedelbart. Men eftersom det är peshmerga kan de inte släppa rapporten,
sade han.

Men den kurdiska nättidningen Beyan.net bestrider att kurdisk peshmerga skulle vara inblandad i mord och hot mot Iraks kristna. Benyan.net skriver:

”Bakom denna förföljelse misstänks islamister
ligga. Kurdiska miliser har även pekats ut som ansvariga, dock utan att
några trovärdiga bevis framförts. Ledaren av det kristna blocket i det
irakiska parlamentet, Yunadem Yusif Kana, säger att de som vill utmåla
kurderna som förövarna har ”politiska avsikter”.
Kana nämner
för Kurdish globe att flera arabiska nättidningar fabricerat hans
uttalanden för att framställa kurderna som ansvariga till pogromerna.
Kana, som även är ledaren för den Assyriska demokratiska rörelsen,
säger att sådana påståenden är fullkomligt grundlösa. Kurdish
globe skriver att över 14 kristna familjer har mördats sedan slutet av
augusti i år. Det uppskattas att en tredjedel av Iraks 800 000 kristna
har flytt utomlands sedan den USA-ledda invasionen 2003.”

Ord står således mot ord.
Det kommer sannolikt att rinna mycket vatten genom Tigris i Mosul innan
vi får hela bilden klar för oss. I Irak är det extremt svårt och
farligt att gräva fram känsliga fakta. Landet är ett killing field inte
bara för journalister.

I mitten av oktober reste ett
undersökningsteam från de irakiska frivilligorganisationerna Iraqi
Al-Amal Association och Etana Women’s Assembly till Nineveh-slätten
nära Mosul för att tala med internflyktingarna som sökt skydd i byarna
undan mord och hot.

Bakom detta undersökningsteam finns även Hanaa Edwar, känd profil inom den irakiska kvinnorörelsen och en av talarna på den alternativa Irakkonferensen i Stockholm i somras.

Delegationen som åkte till Nineveh-provinsen,
ett område där det väntas gå hett till under vinterns lokalval i Irak,
säger att internflyktingarna själva beskriver ”kampanjen mot
de kristna som en fortsättning på de brott som har begåtts mot azdier
och shabak (två små minoriteter i Irak)”.

Rapporten fortsätter:

”It is an organised operation
supported by local, regional and international parties, which is part
of a plan designed for the demographical redistribution and the
division of Iraq. The weakness in the national will and the absence of
trust amongst the ruling political parties, who are competing for power
and wealth on the expense of urgent needs of the people, provide the
right environment for these actions.

The delegation concluded
its visit to the area, with an emotional meeting, in which they
listened to the cries for help from Ms. Basima Arminak, a widow, whose
house was blown up by terrorists. She pleaded to those in position of
responsibility to act without delay, in order to protect her and her
family: ‘Where am I to go? My house was flattened to the ground; I’ve
been struggling for thirty years for this house, to secure a roof for
me and my five children. It took one criminal act to bring it down
tumbling. It brings back all the pains of the past endured by our
ancestors.’