Bitte Hammargren
Israels president Shimon Peres har sagt det igen, men nu inför en viktig församling i New York: Arabförbundets fredsinitiativ från 2002 måste betraktas som ”en seriös utgångspunkt för verkliga framsteg” i fredsprocessen i Mellanöstern.
Initiativtagaren till detta snart sju år gamla fredsinitiativ – som jag skrivit nyligen om här på bloggen – var Saudiarabiens kung Abdullah.
Nu var den saudiske kungen själv på plats i New York när Israels president uttalade sitt intresse för denna fredsplan som erbjuder Israel både erkännande och normalisering från arabvärlden i utbyte mot det territorium som Israel ockuperade 1967.
Detta är dock lättare sagt än gjort. De israeliska invånarna i Jerusalem har just röstat fram en ny borgmästare som kräver att den heliga staden ska förbli odelad – vilket går rakt emot den arabiska fredsplanen, men också mot vad Israels snart avgående premiärminister Ehud Olmert har sagt.
Veteranen Shimon Peres vet naturligtvis också att en förutsättning för att arabvärlden ska kunna sluta fred med Israel är att östra Jerusalem blir huvudstad i en palestinsk stat.
Ingen palestinsk ledare kan förhandla bort de platser som är heliga för muslimer i hela världen.
Varför inte kristna i världen engagerar sig för den lokala kristenheten i Jerusalem med omnejd, alltså palestinska kristna, förvånar en läsare av svd.se. Hon skriver:
”Vi alla som kallar oss kristna har ju vår religiösa rötter i Mellanöstern. Det är pinsamt när gruppresa efter gruppresa med västkristna bussas in till Betlehem för att titta på Födelsekyrkan – men aldrig att de stannar och deltar i de lokala kristnas gudstjänster. Det är som om vi inte begriper att det är på grund av att de palestinska kristna faktiskt varit kvar – och är kvar – och bevakat de kristna heliga platserna genom århundradena, som vi andra kan komma och besöka dessa heliga platser än i dag!”