Saudi Jeans: Nätet är underbart

Den saudiske bloggaren Ahmed al-Omran hungerstrejkar, meddelar han på sin engelskspråkiga blogg Saudi Jeans. Han gör det tillsammans med en handfulll andra saudiska aktivister för att dra uppmärksamhet åt de elva saudiska reformvänner som sitter fängslade i sitt hemland utan att ha fått en rättslig prövning.

Nio av dem sitter i isoleringsceller sedan de höll en politisk protest i Jedda i februari 2007. De anklagades för att han finansierat terrordåd i Irak, men deras sympatisörer hävdar att de greps för att de krävt politiska reformer i sitt eget land.

Saudiarabiens kung Abdullah talade sig själv varm för reformer i arabvärlden för några år sedan. Av detta har inte mycket hänt i hans eget kungarike. Allt kan inte skyllas på kungen själv; han måste jämka och förankra sin linje inom Huset Saud med dess många tusen prinsar, däribland kungens mäktiga halvbröder och deras söner. Huset Saud är i sin tur beroende av sin allians med de islamiskt rättslärda, wahhabitiska teologer, som tillhör en ultraortodox gren inom islam.

Mannan bakom Saudi Jeans bloggar på både arabiska och engelska. Han skulle gärna stödja en kampanj för att frige de 75 saudiska medborgare som sitter i Guantánamo. Men, tillägger han, man måste sopa rent framför egen dörr först genom att kräva rättvisa för dem som sitter i saudiska fängelser utan att ha fått sin sak prövad.

Många har försökt övertala bloggaren att lägga av med sin hungerstrejk. I en replik till dem som hävdar att han gör detta bara för att själv få uppmärksamhet skriver han:

”You think I’m doing this to get media attention? I don’t need media
attention. I already have the media attention. I see the hunger strike
as my little personal gesture to the detainees. I don’t know what it
would mean to them or if they even know about it, but it certainly
means something to me. It means that I do not accept injustice. It
means that as much as I’m proud of this country, I’m disappointed by
how it repeatedly fails to live up to its highest standards. It means
that I believe we are better than this and we deserve better than this.”

I länder med strypt yttrandefrihet har nätet blivit en ventil. Arabvärldens bloggare är aktiva och viktiga. Ahmed al-Omran och hans gelikar öppnar ett fönster in mot det saudiska samhället. Han kritiserar saudiska män för hyckleri, för att leva ett dubbelliv, ett därhemma och ett annat utomlands.
Visst har han en poäng: i Beirut, Kairo och i USA kan man träffa saudiska män som inte spottar i glaset och som gärna försöker sig på en flirt.

Han skriver hoppingivande att unga saudiska kvinnor som får stipendier för att studera utomlands kan bli motorn för förändring när de återvänder hem.

Förebilderna finns redan, som Wajiha al-Huweidar som bloggar om kampanjen för kvinnors rätt att få köra bil i Saudiarabien. Visst kör saudiska kvinnor på ödsliga ökenvägar sedan länge (många av dem har ju tagit körkort utomlands). Men formellt är kvinnor förbjudna att köra bil i kungariket eftersom ”Kommissionen för främjande av dyger och bekämpning av laster” anser att det skulle öka möjligheterna till synd.

Den kvinnliga saudiska kolumnisten Amal Zahid frågar sig: vad är poängen med dygder om dessa måste tvingas på folk?
Hon lyfter också fram de saudier som lever ett konservativt, religiöst och anpassligt liv till det yttre, men som inte säger nej till utsvävningar när inga vakande ögon ser dem.
En annan av Amal Zahids samhällskritiska artiklar stoppades av censuren. Men censorn lyckades inte hindra den från att hamna på nätet, på arabiska.

Oh, the beauty of the
web! utropar Ahmed al-Omran i sin Saudi Jeans.