Islamiskt systerskap i Kairo

Carnegie kan stå för något helt annat än en krisdrabbad investmentbank i Sverige. Carnegie Endowment for International Peace är namnet på en tankesmedja i Washington som har en produktiv och djuplodande Mellanösternavdelning baserad i Beirut.
Tankesmedjan Carnegie knyter tänkare från både öst och väst till sig och publicerar studier om exempelvis arabisk reformpolitik – eller förutsättningarna för den.

Nu senast har forskaren Omayma Abdel-Latif , tidigare biträdande chefredaktör vid al-Ahram Weekly i Kairo, rapporterat om ett fenomen som speglar hur samhällsklimatet håller på att förändras i Egypten. Kvinnor i Muslimska brödraskapet, landets största opposition, har börjat tröttna på att vara underordnade i partiet. De vill ha mer att säga till om och bli bättre representerade, skriver Omayma Abdel-Latif.
Intressant nog har Carnegierapporten också lagts ut på Brödraskapets egen hemsida, Ikhwanweb.com som finns i engelsk och arabisk version.

Brödraskapets ledning tillåter sällan att ”systrarna” får inflytande, men mellancheferna är mindre motspänstiga till att släppa in kvinnliga medlemmar i beslutsprocessen.
Kritikerna av kvinnligt deltagande på högre nivåer brukar hävda att den manliga dominansen i styrande organ är ett sätt att skydda kvinnorna från att hamna i Mubarakregimens häkten med allt vad det innebär av repressiva metoder. Men eftersom många egyptiska kvinnor är delaktiga i Brödraskapets aktioner på gator och torg faller det argumentet samman.

Abdel-Latif slår fast att frågan om ”systrarnas” roll i Muslimska brödraskapet ingalunda är avgjord. Diskussionerna är en del av den normala dynamiken, men ska inte ses som ett ”uppror bland systrarna”.

Hennes slutsats är att Muslimska brödraskapet inte är en statisk organisation. Men partiet påverkas av den sociala och politiska miljö som det verkar i.