Gynna el-maffian eller tjuvkoppla

BEIRUT

För att kryssa genom den oförutsägbara tillvaron i Libanon bör man strunta i alla planeringskalendrar och betrakta improvisation som en levnadskonst.

Men en sak är säker: varje dag är det strömavbrott i Beirut i tre timmar.

Dessa dagliga strömavbrott är inget jämfört med bristen på el i Bagdad eller i Gaza.

Men här i Beirut drabbas ändå alla utom de som har tjuvkopplat eller som har en generator hemma.

Vilken tid på dagen strömmen ska gå lyckas jag aldrig räkna ut på förhand. Det kommer som en otrevlig överraskning antingen klockan 06 på morgonen, klockan 09, klockan 12 eller 15.

Men på kvällen lyser det i hemmen i Beirut och på Berget Libanon – såvida inte höstens åskregn slår ut strömmen.

Vad beror denna energibrist på? På gatorna i Beirut snappar jag upp tre förklaringar. Kvinna och kvinna emellan ryktas att det finns en maffia som profiterar på strömavbrotten. Återförsäljarna av generatorer tjänar grova pengar på att människor blir förbannade över de ständiga strömavbrotten.

En mer ingenjörsmässig förklaring är att en tredjedel av den el som det statliga kraftbolaget Kahraba Lubnan (Electricité du Liban) producerar försvinner genom tjuvkoppling. Och visst hänger det ledningar kors och tvärs på många ställen, men det är ändå inte som de spaghettiliknande trasseltrådar som hängde över gatorna åren efter inbördeskriget.

Så finns en tredje förklaring: att kraftbolaget egentligen borde höja elpriset, men inte vågar av politiska skäl.

Krisen i världsekonomin känns här, även om Beiruttidningen L’Orient le Jour påstår att Libanons banker inte påverkats så mycket eftersom de inte ska ha ägnat sig åt en nyliberal kasinoekonomi.

Men vem vågar tro på det?

En gammal dam som jag känner förlorade sitt livs besparingar, efter ett långt yrkesliv, sedan hon lyssnat på försäkringarna om att den libanesiska liran var stark även under inbördeskriget. Så var det länge. Men sedan störtdök den i slutet av 80-talet och därmed smalt hennes sparkapital ned som ett stearinljus.