Det skulle inte hända igen

BEIRUT

Kristna fortsätter att fly från Irak, särskilt från området kring Mosul där al-Qaida har bitit sig fast.

De flyende, som inte har råd att betala för smugglare som kan ta dem till Europa, hamnar ofta på bakgårdarna i Mellanösterns storstäder. Man kan hitta irakiska flyktingpojkar som barnarbetare på byggen i Beirut, till exempel.

Det ser inte ut att finnas mycket hopp för den kristna kulturen i Irak. Ändå är det här i Orienten som urkristendomen har sin vagga.

Fördrivningen av de kristna från Irak påverkar deras trosfränder i Libanon, som berörs på djupet av denna etniska resning i regionen.

Att vara kristen i Mellanöstern – eller muslim eller jude för den delen – är inte alltid en fråga om tro utan handlar lika mycket om identitet och rötter.

Men utvandringen av kristna folkgrupper i Mellanöstern är mycket stor. Så är fallet bland palestinier och jordanier. I Libanon med dess stora armeniska minoritet har man inte glömt hur armenier i sydöstra Turkiet fördrevs och massakrerades för snart 100 år sedan.

– Nu gör man i Irak vad man tidigare gjorde mot armenierna i Turkiet. Ska detta bli vårt öde i Libanon? undrar en gammal maronitisk dam i Beirut i mina kvarter.

Om man vill förstå varför så många av Libanons kristna stöder Michel Aoun, den forne generalen som har bekämpat Syrien men som nu har lierat sig med det shiitiska Hizbollah, ska man vända blicken mot Irak.

al-Qaidas terrorister är sunniextremister. Det våld som har skakat norra Libanon har liknande drag. Shiitiska chaufförer som jag känner vägrar köra till Tripoli i norra Libanon av rädsla för repressalier eller i värsta fall för rena lynchstämningar om de skulle hamna i fel kvarter på fel dag.

Det ryktas bland kristna i Beirut om att sunnisidans starka kvinna, Bahia Hariri, skulle ha hjälpt sunnitiska extremister i norra Libanon med vapen. Det är just bara rykten, men ändå signifikativt för stämningarna.

– Shiamuslimerna gör oss inte ont, säger den gamla maronitiska dam som vill bjuda på kaffe. Hon är en av många ”aounister” bland Beiruts kristna.

Det finns andra röster bland de kristna, de som lastar Hizbollah för att ha dragit in Libanon i kriget med Israel 2006.

Men Michel Aoun, ledaren för Fria patriotiska rörelsen, kan avgöra valet i Libanon nästa år. Nyligen reste han tilI Iran där han fick ett furstligt mottagande.

Hans rival Samir Geagea avlade samtidigt ett besök hos president Mubarak i Egypten, regional motpol till Iran.

Aoun och Geagea är båda maroniter, båda söker beskyddare i utlandet. Men de går helt olika vägar.

Det är bland de kristna i Libanon valkampen kommer att stå nästa år. Och den etniska rensningen av de kristna i Irak kommer att påverka väljarna även i Libanon.