Så trivs jättestäppliljan

Fråga:
I mer än ett decennium växte en pampig jättestäpplilja, Eremurus rubustus, invid söderväggen på vår villa. Den gamla plantan har dött, och några nya har kommit i dess ställe men de tycks inte trivas lika bra. Vad för slags jord skall E. robustus ha, är den kalkskyende, eller tvärt om? Strax efter blomningen börjar bladen vissna, men det kanske är normalt?
/Robert Nilsson, Täby

Svar:
Det här är en fantastisk växt med en enorm växtkraft. På bara några månader kan den bli flera meter hög med jättelika blommor. Som alltid handlar det om att titta på hur växterna har det i sina ursprungliga omgivningar. Jättestäppliljan växer vild på Himalayas platåer. Den får alltså mycket smältvatten om våren, men på sommaren står den nästan snustorrt och drar sig tillbaka utom synhåll. Då vilar den sig i form till nästa år.

I våra trädgårdar vill den ha djup, mustig och välgödslad jord. Gärna en upphöjd växtplats eller jordbädd som inte är alltför fuktig under sommaren. Det bör också vara full sol där den ska växa. Och det är naturligt att bladen börjar vissna i samband med blomningen i juni. Lika snabbt som den växte upp, lika snabbt vissnar den ner igen och går i vila. Men den frösår sig gärna, som du har märkt, och dyker upp i form av små, gräsliknande plantor.