Annons
X
Annons
X

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Ett läsarmejl:

Hej Ylva,

Tack för en bra blogg. Jag har en liten fråga, eller snarare fundering (använde nästan ett snedstreck där).

Jag läste i ett forum ”Vi har fått in rapporter att detta problem kan uppstå på en del telefoner och har eskalerat det vidare”. Jag tyckte det lät konstigt och googlade lite på ”eskalera vidare” och liknande och fick en del träffar. Dock hittar jag inget i ordböckerna om att eskalera skulle kunna betyda vidarebefordra (som jag tolkade det som i exemplet ovan). Det närmaste jag kommer är en engelsk definition av escalate: ”to raise, lower, rise, or descend on or as if on an escalator.” Kanske betyder det att man skickar något vidare till en annan nivå (bildligt eller bokstavligt): ”vi skickar frågan till teknikerna på våning 2.” Eller är det för långsökt? Du kanske har några andra förklaringar.

Bästa hälsningar,

E

 

Ylvas svar:

Tack för dina vänliga ord om bloggen. Jag tycker att du gör en god analys av uttrycket eskalera ett ärende eller eskalera en fråga. Det handlar om något som bildligt talat skickas uppåt i en organisationsstruktur, till en högre instans eller till en mer kvalificerad eller prioriterad nivå. Att man använder eskalera på detta sätt är vanligast inom smala fackområden, till exempel tekniksupport, som ju ditt exempel är hämtat ifrån. Jag hittade en it-konsultfirma som säljer supportpaket och som beskriver sin tjänst så här:

För att användarna skall ha någonstans att vända sig till vid problem som inträffar när vi inte är på plats, har vi tjänsten ServiceDesk som finns tillgänglig per telefon och e-post under kontorstid. Vi kan hjälpa till med borttappade lösenord och enklare problem med klienter eller applikationer. Vid problem som inte kan lösas effektivt på distans kan vi eskalera ärendet och skicka ut en konsult, allt enligt den affärsuppgörelse vi upprättar.

Här kan alltså betydelsen sägas vara ‘ge ärendet en mer resurskrävande och exklusiv hantering’. På andra företag eller myndigheter kan eskalera ha den specifika betydelse ‘skicka vidare till chefen’:

Jag får inte lov att attestera belopp över 5 000, så jag måste eskalera den här fakturan till min chef.

Ett ärende som eskaleras tas alltså över av en mäktigare eller mer kvalificerad instans.

En vän till mig som är anställd på Migrationsverket menade att ordet eskalera dök upp ungefär samtidigt som organisationsfilosofin lean gjorde sitt intåg. Eskalera verkar alltså vara ett fackord som har sitt ursprung inom organisationsteori. Där används också sammansatta uttryck som eskalationsvägar och eskalationsteam i diskussionerna om hur man kan effektivisera arbetet. Prova att bildgoogla ”escalation process”, och du får se en mängd exempel på flödesscheman som visualiserar eskaleringsvägarna i olika företag.

Precis som för andra fackord gäller det att fundera över i vilka sammanhang man använder dem. Många människor har aldrig hört eskalera användas som i exemplen ovan och tycker att det låter konstigt. Om du jobbar på it-support och Stina i Hökarängen ringer kan det vara smartare att säga ”du, jag kan inte riktigt lösa ditt problem, så jag ska skicka vidare ärendet till specialisterna” hellre än ”jag eskalerar ditt problem”. Det sistnämnda kan ju faktiskt Stina tolka som att du tänker förvärra hennes problem. I allmänspråket är det ju oftast konflikter, våld och problem som eskalerar, vilket är detsamma som att de trappas upp och blir värre. I denna betydelse har eskalera funnits i svenskan sen 1960-talet. Om också det mer specifika organisationsteoretiska uttrycket eskalera ett ärende kommer att få fäste i allmänspråket återstår att se.

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.
Ylva Byrman

Har du stött på ordet episk använt på detta sätt?

– Var det roligt på festen igår?
– Ja, bästa festen på flera år. Alla var där, stämningen var overkligt bra och vi dansade till klockan fyra på morgonen.
– Det låter episkt!

Eller så här:

– Morfar, din äppelkaka är verkligen helt episk!

Vän av ordning kan reagera på detta bruk. Episk diktning, javisst. Dit räknas ju Erikskrönikan och den grekiska Iliaden. Men episka fester? Och episk äppelkaka?!

Episk kommer från klassisk grekiska, där epiken jämte lyriken och dramatiken var en av tre litterära huvudgenrer. Dramatiken skildrar en konflikt och är typiskt gjord för att framföras på scen. Lyriken är ofta poesi och beskriver människors inre känsloliv, medan epiken är en berättande framställning som har ett filmkameraperspektiv.

Men nån gång runt 2008–2009 seglade episk upp som ett högfrekvent modeord, använt i betydelsen ’storslagen’ eller ’fantastisk’. Det kom via engelskan och datorspelsvärlden, särskilt i äventyrsspel där man krigar online mot andra kombattanter, och förekom i uttrycken epic win och epic fail. Att fejla episkt är helt enkelt att misslyckas kapitalt.

Den frekventa användningen har lett till att epic svartlistats på sina håll, till exempel här på Lake Superior State University. En annan populär språkpolis går med den artiga rubriken Not everything is epic, shitheads till ännu hårdare angrepp mot det nya bruket, och lanserar sin egen språkkänsla som en allmänsemantisk sanning: episk kan bara användas om oceaner, litteratur och kosmos.

I engelskan finns det belägg för epic i betydelsen ’storslagen’ sen 1731, vilket visar att bruket inte är helt nytt. Och trots sanktionsförsök har ordet spritt sig långt utanför datorspelsvärlden. Nyhetsbyrån AFP, en internationell motsvarighet till svenska TT, använde ordet i en nyhetsartikel 2010, för att beskriva ett trafikkaos i Peking: ”thousands of vehicles were trapped in an epic traffic jam stretching for more than 100 kilometres”.

Själv okynnesanvänder jag gärna episkt i vardagligt tal, och jag tycker det är oproblematiskt. Att ett ord genom användning successivt får nya betydelsenyanser är ett fundamentalt drag i mänskligt språk – det är en viktig kommunikativ resurs. Jag har dock full förståelse för om litteraturvetare ser det som ett störande missbruk av genreterminologi. Men hörni, om ni kan gå med på att ni inte är lyriska över ordets dramatiska betydelseutvidgning och spridning i allmänspråket, då kanske ni också kan bjuda oss på ordet episkt?

Ylva Byrman

Ett läsarmejl:
Jag har glädjen att umgås med unga människor i 20–30-årsåldern. Hos dem har jag upptäckt ett språkbruk som jag inte förstår. Så här:

Jag frågar ”kan du komma på söndag”?

Svaret kan då bli ”lätt att jag kommer”.

Betyder det att jag kommer med glädje, att jag inte har några hinder den dagen, att det inte är helt klart om det går att komma men att det möjligen går? Eller betyder det att jag absolut kommer?

Detta språkbruk verkar vara vanligt hos de yngre (åtminstone i Stockholm).

Med vänlig hälsning
Helena

 

Ylvas svar:
Lätt använt på detta sätt ska tolkas som ’verkligen’ eller ’absolut’. Men oftast visar detta uttryck också en entusiasm från den svarandes sida, så i ditt fall skulle jag tolka det som ”jag kommer med glädje”. Personen hade också kunnat svara ”Ja, lätt!” med samma betydelse.

Bruket är vanligt, inte bara i Stockholm. Här är lite andra autentiska exempel:

En bloggare frågar: Om jag bytar blogg – fortsätter ni läsa då?
Kommentator svarar: Lätt att jag gör!

Från skruttmagazine.se:
Intervjuare: Var står du i mp3debatten, laddar du ner själv?
Jonas: Lätt att jag gör. Min sambo har precis fått en gammal vevmaskin till dator och fri musik är bättre än att lägga en massa pengar för det.

Från forumet Babyboom:
Petra75: Skönt att du fick en sådan fin prins tillslut. Förlossningar är piss
kram <3
adnillen: Tack! Petra, förlossningar är toppen! Gör lätt om det :-)

Från Facebook:
– Vill ni komma hem till mig och äta middag?
Lätt att vi vill!

Och ett sista från en artikel på SVT:s webbplats:
För fem år sedan blev Ulrich Hillebrand teaterdirektör. Efter en bypassoperation och en tankeställare insåg han att motion är en rörelse för livet. Det blev boxningsträning på Angereds boxningsklubb och nästan hela ensemblen är med på noterna. Men funkar det på skådespelare?
Lätt att det gör, säger Susanna Helldén. Man får jobba igenom hela kroppen, blir mör och får ny energi.

Har då Språkbloggen nån normativ synpunkt på detta uttryckssätt? Vill jag rentav avråda från ett sånt bruk?

Nä. Lätt inte! Jag gillart.

Ylva Byrman

Vad säger ni, borde jag följa strömmen och börja med Wordfeud? Detta internetbaserade alfapet har ju blivit en så stor fluga att det nästan framstår som lite världsfrånvänt att inte ha testat. Men jag tillhör alltså än så länge de världsfrånvända, rädd för att skaffa mig ytterligare tidstjuvar i vardagen.

Internetbaserade alfapetspel är egentligen inget nytt – varianten Betapet har ju funnits sen 2004. Men när alfapetspelen flyttade ut som en app i surfmobilerna fick de ytterligare ett uppsving. Nu kan man helt plötsligt fördriva de där fem minuterna på bussen eller i bankomatkön med att lägga ett ord, och motspelaren kan vara din bästa vän som råkar befinna sig i en helt annan stad.

En rolig betraktelse över den nya ordfejden finns i serien Stockholmsnatt, som publiceras här i SvD. Förutom att serien säger nåt träffsäkert om vår samtid, säger den också nåt om svenska språkets obegränsade möjligheter att bilda nya ord. Ibland hör man människor säga att svenskan är ett ordfattigt språk i jämförelse med exempelvis engelskan. Jag skulle hävda att det är fåfängt att göra jämförelser mellan olika språks ordrikedom, men med svenskans sätt att bilda sammansättningar finns det ju ingen övre gräns för hur många ord man kan bilda genom att sätta ihop redan befintliga. Och precis som i serien Stockholmsnatt handlar det bara om att övertyga nån annan om att ordet faktiskt har en vettig innebörd. ”Utefez är en fez som man bara har på sig utomhus, nu på hösten typ” – tja, varför inte?

Ylva Byrman

När jag kom till Växjö station upptäckte jag att min cykel hade blivit utsatt för en reklamkupp: på sadeln satt ett knallgult regnskydd med Linnéuniversitetets logga på. På cyklarna runt omkring fanns andra logotyper. Alla möjliga företag, från Lidl till Biltema, slogs om att få tränga sig så nära konsumenternas rumpor som möjligt. Är detta ett marknadsföringsfenomen i tiden? I så fall tycker jag att det behövs en term för det hela och lanserar härmed nyordet sadelspam.

Spam är ju sen flera år tillbaka ett etablerat ord för oönskad reklam som skickas till ens mejladress. Ursprunget antas vara följande Monty Python-sketch, där man i restaurangen inte kunde beställa nån rätt utan att få burkskinkan Spam på köpet.

YouTube Preview Image
Ylva Byrman

Det har blivit hög tid att damma av – eller kanske snarare blåsa bort vulkanstoftet från – ett av 2010 års nyord: inaskad. Det är bildat som en parallell till insnöad.

Många är de flygresenärer som oroar sig för att bli inaskade nånstans, nu när lavapartiklar från vulkanen Grímsvötn breder ut sig över Europa. Att bli inaskad när man ska på ett viktigt möte eller en efterlängtad semesterresa är onekligen besvärligt.

Nåt som dock är lite mindre besvärligt den här gången är uttalet av den skyldiga vulkanens namn. Vi minns nog alla Eyjafjallajökull, som tedde sig som en tungvrickningsövning för många. Islänningarna var inte nöjda med de taffliga uttal som nyhetsreportrar världen över gjorde sig skyldiga till. Jag ringde upp Eva Göransson som är språkvårdare på Sveriges radio för att höra vilka uttalsrekommendationer de gav. Hon menade att man bör försöka efterlikna det isländska uttalet i ordets två första delar – ungefär ejafjaddla – men att man därefter kan välja om man vill säga ett mer isländskt jökuddl eller ett mer svenskt jökull eller jökel. På Sveriges radio finns det en databas med ljudfiler, så att reportrar och nyhetsuppläsare kan lyssna på det korrekta uttalet. Databasen är intern och jag lyckades inte få loss en ljudfil att publicera på bloggen. Men den som vill kunna säga Eyjafjallajökull som en riktig islänning kan öva med följande video:

YouTube Preview Image

Och den som hellre vill lyssna på vilka uttalsproblem Eyjafjallajökull ställde till med kan kika på följande klipp:

YouTube Preview Image
Ylva Byrman

På 80-talet hade de flesta svenska hem en fast telefon och en tjock-teve. Fast man använde knappast de begreppen. Man hade en telefon och en teve, kort och gott. Och om en vän till dig sa ”jag har skickat ett brev till dig” så visste du att du inom kort skulle få en pappersförsändelse med ett frimärke på, som en brevbärare av kött och blod levererade hem till dörren.

Men om nån idag säger ”jag har skickat ett brev till dig”, så kan du inte riktigt veta om du förväntas kika på hallmattan eller i inkorgen i datorns mejlprogram. Kanske är det senare det mest sannolika. Och när vi inte längre vet om post betyder fysisk eller elektronisk leverans behöver vi nya, mer specialiserade uttryck för att skilja mellan de två.

Det är intuitivt självklart att ny teknik kräver nya ord för att vi ska kunna prata om de nya tingen. Vi får nyorden mejl och e-post tillsammans med den nya elektroniska postvarianten. Men vad som är intressant är att vi successivt också behöver nyord för att referera specifikt till den gamla företeelsen, det som tidigare bara hette post. Nån käck person myntar snigelpost, och vips har språket berikats med en ny retronym. Så kallas de: de nya snävare termer som behövs om redan döpta företeelser, för att det ursprungliga ordet har utvecklats och fått en vidare betydelse.

Med nyordet platt-teve fick vi retronymen tjock-teve. Och vi arbetar ibland vid stationära datorer, läser serier i papperstidningen och ringer till och från fasta telefoner. För mobiltelefonen har ju varit med så länge nu att det oftast är den man menar när man säger telefon. Faktum är att den varit med så länge att de lite äldre telefonmodellerna har fått ett eget ord. För med smartphonen kom också ytterligare en retronym – den osmarta mobilen.

Just nu är mina personliga favoritretronymer tjock-teve och livemusik. Dela gärna med dig av dina favoriter!