Annons
X
Annons
X

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Ett läsarmejl:

Hej

Du berättar så lockande om språkkurser. Om man som jag är 82 år passar det nog bättre att sitta hemma och läsa. Det vore roligt om du ville tipsa om lämplig litteratur för hemmastudier.

Med hälsning
Bengt

Det gör jag så gärna. Om man är intresserad av lite kortare skriv- och språktips har Bästa språktipsen nyligen utkommit. I den delar språkkonsulter med sig av sina erfarenheter och tar upp skrivregler som de vet att många har problem med. Kan man skriva Eva’s hårsalong? Varför ska det vara stor bokstav i Jupiter när det är liten i jorden och universum? Vad är det egentligen för skillnad på kort streck (-) och långt streck (–), och när ska man använda vilket? Boken tar också upp skillnader mellan olika genrer. Hur man skriver bra blogginlägg? Hur utnyttjar man ämnesraden bäst när man skriver e-brev? Vad är typiskt för juristsvenskan? Boken resonerar också kort om dialekt och ungdomsspråk, och den är genomgående lättillgänglig i sin stil.

Lite mer fackspråkliga i stilen är Ulf Telemans två böcker Ära, rikedom och reda och Tradis och funkis. I dem får man en gedigen och välskriven redogörelse av svensk språkvårdshistoria från 1600-talet och framåt. Den som gillade mina blogginlägg om varför vi inte skriver hvilket lif utan vilket liv (här och här) eller varför vi säger vi gick och inte vi gingo kommer att gilla Teleman. Han skriver underhållande och bildande om historiska språkfejder, som den mellan Svenska Akademien och Nystavarna.

Om man vill lära sig mer om grammatik rekommenderar jag Gunlög Josefssons Svensk universitetsgrammatik för nybörjare med tillhörande övningsbok. Det är en lärobok snarare än en bok för populär hemmaläsning, men om man läser boken och gör övningarna kommer man att få den grammatiska grundkompetens som många önskar sig men upplever att de saknar.

Hur går egentligen läsning till? Läser vi en papperstidning likadant som en tidning på webben? Hur rör sig ögat över text och bild? Jana Holsanova som är kognitionsvetare vid Lunds universitet har undersökt våra ögonrörelser vid läsning och presenterar resultaten i boken Myter och sanningar om läsning. Här är ett videoklipp där Holsanova intervjuas om boken.

YouTube Preview Image

Slutligen en riktigt trevlig bok som lämpar sig väl för kvällslektyr: Svenskan i tusen år. Här har 11 av våra främsta svenska språk- och litteraturforskare skrivit varsitt kapitel om olika epoker, vilket ger oss en historisk rundtur med bredd. Hur såg egentligen vardagsspråket ut under medeltiden? Det kan man få en bild av genom att som Lena Moberg studera tänkeböckerna och de rättsfall som där refereras, kompletta med dödshot och svordomar. Sven-Bertil Jansson skriver om de medeltida balladerna, och Olle Josephson och Jan Svensson ger en bild av hur den politiska offentlighetens svenska växte fram.

God läsning!

 

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.
Ylva Byrman

Många är oroade för vad som håller på att hända med det svenska språket. En del oroar sig för att nya generationer förflackar språket med sitt slarviga sätt – en oro som sannolikt varit konstant ända sen människan utvecklade talorgan. Andra, till exempel nätverket Språkförsvaret, oroar sig för engelskans inflytande och hur engelskan tränger ut svenskan från vissa domäner. Ett exempel är naturvetenskaplig forskning, där det idag knappt finns några svenska publikationer över huvud taget. Språkförsvaret har därför gett ut en antologi med titeln Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva. Där finns korta texter om svenskan och dess ställning, skrivna av språkvetare, lärare och språkälskare.

För den som bor i Stockholmsområdet och ibland ställer sig frågan ”Vad händer med svenskan?”, har jag ett evenemangstips. Olle Josephson, professor i nordiska språk och tidigare chef för Språkrådet, håller en öppen föreläsning med just denna titel. Det går av stapeln nu på tisdag den 15 november i hus A i Södra huset, Stockholms universitet. Läs mer här.

Ylva Byrman

Siv Strömquist, som skriver språkspalter åt papperstidningen SvD, har skrivit en ny bok om språkutveckling och språkriktighet. Den heter Vart är vart på väg? och är ett bra julklappstips för den som nu inte väljer att köpa språkpolis-t-tröjan.

Som språkvårdare får Siv Strömquist sägas tillhöra den försiktigt konservativa skolan. Hon har lång erfarenhet, ett gediget kunnande och är en mästare när det gäller att pedagogiskt resonera om språk och textuppbyggnad. Hennes klassiska och ständigt uppdaterade Skrivboken har hjälpt massor av människor att bli bättre på texthantverket.

Men eftersom boken bär undertiteln Och andra språkfrågor i tiden kan kanske vara på sin plats med en liten pik. För när det gäller att vara i tiden och snappa upp nya ord och uttryck, kan Strömquist knappast anklagas för att vara den med örat närmast marken. Jag minns nämligen när Strömquist så sent som 2009 i en språkspalt berättar att hon nyss uppmärksammat att uttrycket ”det suger” används i betydelsen ’det är värdelöst’ av den yngre generation. Detta visar att språkspaltsskrivare generellt är dåliga på att läsa andras språkspalter. För just detta uttryck hade faktiskt Strömquists språkspaltskollega Viveka Adelswärd, som också skriver åt SvD, uppmärksammat mer än tio år tidigare i samband med att Elevorganisationen hade en kampanj med parollen ”Skolan suger – vem tar ansvar?”. (Vi på Språkbloggen kan som plojinfo berätta att vi hade det oförtjänta nöjet att gå på högstadiet samtidigt som denna kampanj pågick.)

Nåväl. Vart är vart på väg? kanske inte kommer att innehålla de hetaste nyordsspaningarna. Men jag är övertygad om att den innehåller kloka svar på språkfrågor och att det är läsvärd bok för den som är det minsta språkintresserad.

Ylva Byrman

I början av sommaren bloggade jag om skillnaden mellan accent och apostrof. Accenten sitter över en bokstav för att markera ett visst uttal eller en viss betydelse: det skillnad på armen och armén. Apostrofen sitter mellan bokstäver för att markera utelämning av tecken, som i engelskans I’m eller franskans je t’aime.

Precis detta får man också veta i Gösta Åbergs Handbok i svenska, en trevlig bok för den som vill läsa populariserat om språkriktighet, grammatik och språkhistoria. (En utförlig recension skriven av den kloka Jan Svanlund finns i tidskriften Språkvård nr 4 från 2001, sidan 29.)

Redan på bokomslaget till Åbergs bok upplyser pedagogiska pilar oss om att Köp! är en imperativform, att glad är ett adjektiv och att den där fnutten ovanför e:et i idé är en … ja, vad står det egentligen?

Man kan misstänka att Gösta själv aldrig fick granska det där bokomslaget innan det gick i tryck, för i så fall hade det nog stått akut accent istället för apostrof. Men det är klart, accent rimmar ju inte på katastrof. Man kan ju till och med bråka om huruvida accent rimmar bäst med pendang eller med Kent. Vad säger bloggläsarna?