Annons
X
Annons
X

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Som jag bloggade om i tisdags har modern standardsvenska två grammatiska genus: neutrum och utrum. För den som vill slippa latinet går det också bra att prata om t-ord (ett öra, örat) och n-ord (en tand, tanden). Jag tog också upp animathet – att vi i vårt pronomensystem skiljer på saker och personer. Även om både bollen och pojken är n-ord, säger vi den om bollen och han om pojken. Och vi säger hon om både kvinnor och fruntimmer, trots att det heter en kvinna men ett fruntimmer.

Men han och hon har inte alltid signalerat animathet. I fornsvenskan sa man han om elden och hon om skulden, trots att både eld och skuld är ting och inte personer. Då hade vi nämligen ett system med tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Det såg alltså ut som det gör i dagens tyska, där man har tre pronomen – er, sie och es – som markerar grammatiskt genus men inte animathet. Er betyder visserligen ’han’, och sie ’hon’, men det kan lika gärna betyda ’den’ eller ’det’, eftersom det också används om ting.

Maskulinum: der Himmel (himlen). Er ist blau (den är blå).
Femininum: die Glocke (klockan). Sie ist alt (den är gammal).
Neutrum: das Haus (huset). Es ist groß (det är stort).

Svenskan och tyskan tillhör samma germanska språkfamilj, och därför har gamla ord ofta samma genus på de båda språken. I äldre tiders svenska skulle man alltså också sagt ”han är blå” om himlen, eftersom himmel är en gammal maskulin. På samma sätt var klocka femininum, och just klocka är väl det enda feminina substantivet som vi i riksspråket fortfarande kan använda hon om:

– Vad är klockan?
– Hon är två.

En bloggkommentator menade att fartyg betraktas som femininum och att man använder hon om dem. Men eftersom båt (eller bater) är en gammal maskulinum och både skepp och fartyg är neutrer, beror i så fall denna användning på en semantisk uppfattning, och det är alltså knappast rester av ett äldre genussystem. Däremot är det helt riktigt som kommentatorerna lenngo och ErnstBlofeld skriver att sol ursprungligen är femininum, vilket syns i vissa dialekter: ”sola, ho skiner”. För även om tregenussystemet sen länge är borta ur riksspråket, lever det sporadiskt kvar i våra bygdemål. Det syns också i litteraturen, till exempel i Torgny Lindgrens romaner. I Ormens väg på hälleberget säger den västerbottniska huvudkaraktären Hadar att man ska mata elden som om han vore ett dilamm.

Vill man se vilket genus ett ord haft tidigare kan man slå i SAOB. Där måste man dock kunna tyda lite kryptiska förkortningar, men ”r. l. f.” ska utläsas som ’realgenus eller femininum’, vilket betyder att det har varit både ett den-ord och ett hon-ord. För vissa ord, som släktskap, står det ”r. l. m. l. f., äv. n.”, vilket betyder att det finns belägg för att ordet haft alla fyra genus: den, han, hon och det. Ords genus kan med andra ord vackla genom historien. Säger du helst en eller ett släktskap?

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.
Ylva Byrman

Filmen Dirty Dancing från 1987 är en klassiker. En av de mest kända replikerna är när Johnny kommer tillbaka sista kvällen, hittar Baby sittande i ett hörn med sin familj och bjuder upp henne till en storslagen dansuppvisning med ”Nobody puts Baby in a corner”. När filmen sänts i olika länder har många valt en originalnära översättning: franska ”on ne laisse pas Bebé dans un coin”, italienska ”nessuno mette Baby in un angolo” och svenska ”ingen sätter Baby i ett hörn”. Man kan diskutera om sätta någon i ett hörn är idiomatiskt identiskt med put somebody in a corner, men andemeningen får väl sägas vara bevarad.

Tyskarna har dock valt att dubba över Johnnys replik med ”Mein Baby gehört zu mir, ist das klar!”. Min Baby tillhör mig, förstår ni det!

Hur gillar ni den tolkningen?

YouTube Preview Image

Tack till Johanna Frändén som uppmärksammade mig på denna översättning. Man kan läsa mer om olika översättningar här, eller om man föredrar att läsa det på tyska.

Ylva Byrman

Nu är det dags för den stora bokmässan i Göteborg, och årets tema är tyskspråkiga författare. Programmet är så fantastiskt späckat med Nobelpristagare och andra kändisar att det är svårt att rekommendera nåt, men jag puffar här för tre aktiviteter som jag hade gått på om jag haft chansen att vara på västkusten nu.

1. Tyska litteraturvetare i Sverige, monter C01:03
Vad finns det egentligen för tyskspråkig litteratur, och hur har den speglat och format samhället? Tyska litteraturvetare i Sverige har bildat forskarnätverket GLS – Germanistische Literaturwissenschaft in Schweden, och de har en egen monter på bokmässan. Där hittar man bland andra Corina Löwe, som forskat om ungdomsdeckare i DDR. Vilka egenskaper har skurkarna i dessa böcker, och vilka är the good guys? Eftersom deckarlitteratur bygger på motsättningen mellan gott och ont, säger studiet av dessa böcker mycket om samhällets ideologi.

2. Författarlandslagen i fotboll gör upp på Heden 24 september kl. 14.30
Alla kanske inte känner till det, men Sverige har faktiskt ett eget fotbollslandslag, bara för (manliga) författare, poeter och skribenter. Med inte mindre än tre världsmästartitlar i bagaget är pressen på hemmalaget stor. Ska de klara av att slå Tyskland och Norge?

Själv väntar jag fortfarande ivrigt på att Sveriges kulturkoftor ska bilda ett eget fotbollslandslag. Herregud vad vi skulle sopa banan med resten av Europa. Birgit Prinz, akta dig!

3. Språkrådet, monter B01:10
Självklart är Sveriges språkmyndighet också representerad på bokmässan. Där kan man ställa frågor om nya ord och namnbruk. Visste du att årets namn är Kevin och Fatima? Man kan också lära sig mer om dialekter och teckenspråk. Dessutom presenterar Språkrådet sina publikationer: många bra böcker om språkvård och språkriktighet.

Mer om bokmässan kan du läsa på webbplatsen, och realtidsuppdateringar får man på twittertaggen #bokmassan.

Ylva Byrman

Som glad nybörjare i tyska språket tipsade jag igår om att man som novis kan öva upp sina språkkunskaper genom att läsa lätta skönlitterära böcker som man redan tidigare läst på sitt modersmål. Ofta är barn- och ungdomslitteratur eller deckare bra att börja med, men man kan givetvis välja andra typer av böcker också, om man föredrar det. Jag nämnde att jag själv hade läst en Harry Potter-bok på tyska och nu tänkte påbörja en Agatha Christie-deckare. Detta känns som en lämplig svårighetsnivå när man som jag inte gått mer än en sommarkurs på tre veckor (och dessförinnan en kort kvällskurs för evigheter sen).

Efter att jag avslöjat denna min pöbelaktiga litteraturkonsumtion hörde givetvis läsare med mer finkulturella och intellektuella anspråk av sig. ”J.K. Rowling och Agatha Christie är engelskspråkiga författare”, upplyste en välvillig läsare, ifall jag skulle ha missat detta. Han undrade vidare varför jag inte läste tyskspråkiga författare på tyska. Det är sant att det trevligt att läsa verk på originalspråk. ”Ett tips är tyska filosofer som Nietzsche och Heidegger vilka har bra språkkänsla och ger en insikt hur det är att tänka på tyska”, berättade han. Fler bra nybörjartips, någon? :)

För den som oroar sig över mitt intellektuella förfall kan jag meddela att jag faktiskt också införskaffat några tyskspråkiga böcker om språkriktighet. Likaså köpte jag Dudens Die Grammatik på 1300 sidor. Att läsa andra länders språkriktighetslitteratur ger perspektiv. I Tyskland verkar den intensivaste debatten just nu röra de senaste decenniernas rättstavningsreformer. Om man till exempel ska sätta samman orden Schiff och Fahrer, bör det då skrivas Schifffahrer med tre f? En annan het potatis är det tyska tecknet ß, som uttalas ”ess-tsett” och används istället för dubbel-s (ss). Ska man skriva Kompromiss eller Kompromiß?

Nåväl, ett annat bra sätt att hålla igång sina främmandespråkskunskaper är att lyssna på webbradio. På tal om tipset ovan att läsa filosofer på originalspråk, kan jag meddela att jag under min Tysklandsresa faktiskt träffade en svensktalande tysk. Han var filosofiintresserad och berättade med förtjusning att han alltid lyssnade på P1:s Filosofiska rummet. Visst är det ljuvligt att kvaliteten i svensk public service kan uppskattas världen över?

Om man inte har nåt särskilt specialintresse som filosofi kan man nöja sig med att hitta en kanal som varvar musik man gillar med lite prat. Då har man en perfekt passiv språkträning som man kan köra i bakgrunden medan man diskar eller slösurfar. Jag hittade den här (som av en händelse tyska) samlingssajten, där man kan lyssna på radio från alla världens kontinenter.

Ni som har andra bra och enkla tips på hur man håller igång sina språkkunskaper får gärna dela med er.

Ylva Byrman

Språkbloggen är nu tillbaka från sommaruppehållet. Om man bortser från senaste veckan, som delvis gått åt till att vara ledsen över det fruktansvärda och omänskliga terrordådet i Norge, har det varit en trevlig semester. Jag har tillbringat tre veckor i Tyskland, där jag medelst en kurs försökte bli lite mindre dålig på tyska.

Man hinner ju tyvärr inte lära sig så där väldigt mycket på tre veckor. Så för att hålla igång lite här hemmavid köpte jag med mig ett par tyska översättningar av böcker som jag redan läst på svenska eller engelska.  Jag har aldrig använt detta knep tidigare, men jag kan absolut rekommendera det. Att känna till historien på ett ungefär gör att man har mycket lättare för att göra korrekta tolkningar av det man läser. Det gör i sin tur att man kan få ett hyfsat lästempo och en rimligt god läsförståelse utan att behöva slå i ett lexikon så ofta att det förstör läsupplevelsen.

Ikväll har jag precis läst ut Harry Potter und der Stein der Weisen och lärt mig användbara tyska glosor som kittel, kvast och osynlighetsmantel. Nu tänkte jag ge mig på Agatha Christies Mord im Orientexpress och funderar på vilka spännande ord det kommer att lära mig. Jag minns att jag läste den svenska översättningen när jag gick på mellanstadiet och att jag då fascinerades av att mordvapnet hittades i Mrs Hubbards svamppåse. Som 11-åring var man ju ganska van vid att inte ha stenkoll på alla attiraljer som nyttjades av damerna och herrarna i Christies romaner – det var ju inte bara svamppåsar, utan också hattaskar och plommonstop och annat ålderdomligt. Men efter ett tag började jag tänka att det nog rörde sig om en direktöversättning av det engelska sponge bag. Det är lätt att tro att detta är en översättningsgroda, men faktiskt verkar svamppåse ha varit ett svenskt begrepp som kanske inte var helt identiskt med det vi idag kallar necessär. Jag hittade denna annons från försäljaren i en tidning från 1871:

 

Svamppåsen i Mordet på Orientexpressen var dessutom tillverkad av guttaperka, och jag tänker att det kan ha varit som en liten gummipåse med små hål i. Då skulle en fuktig tvål och tvättsvamp kunna torka där i. Detta är dock en ren spekulation från min sida, så om nån där ute (eller nåns farmor) vet nåt mer om fenomenet svamppåsar skulle det vara festligt om ni kunde berätta lite om deras utformning och användning.