Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

För några dagar sedan fick jag en fråga av en dansk läsare rörande vår svenske kung Karl Knutssons förment kungliga anor. Stämmer det att han härstammade från 1100-talsmonarker? Eller var han en uppkomling som förfalskade stamtavlan?

Bakom frågan ligger de redigeringar och nyskrivningar av rimkrönikor som Karl Knutsson beordrade under sin första tid som svensk kung (han satt på tronen tre gånger men var mest aktiv första gången). Karlskrönikan erhöll sin slutliga form i Karl Knutssons kansli någon gång kring 1453 eller 1454, och under de år som följde inkorporerades den i ett större sammansatt krönikeverk på det att uppdragsgivarens regentverksamhet måtte framstå som en sublim fullbordan på en lång fas i svensk historia. Grundmaterialet utgjordes av Erikskrönikan från 1320-talet, som behandlar tiden från 1229 till 1319. För perioden 1319–1389 lät Karl Knutsson skriva den så kallade Förbindelsedikten. Han såg också till att texten i Erikskrönikan justerades till att profetiskt anspela på hans egen person.

Det senare gäller i synnerhet den nya inledning som kungen lät skriva till det samlade krönikeverket. Här ansträngde han sig till det yttersta för att framhäva sina egna påstått kungliga anor. Att göra sålunda genom att referera till faderns släkt var omöjligt och skulle inte ha tagits på allvar, men det fanns en viss öppning på mödrasidan. Karl utgick från sin morfars fader Ulf Åbjörnsson, son till Åbjörn Nilsson, son till Nils av Tofta. Denne uppges ha varit gift med Märta, en av kung Erik Erikssons (”Erik läspe och halte”, regerade ca 1222–1229, 1234–1250) systrar. Vem uppger detta? Jo, Karl själv, i en uppgift som han lät skriva ned i början av Erikskrönikan. (Märk väl: vi känner med säkerhet till endast två systrar till Erik Eriksson: Ingeborg, som var gift med Birger jarl, och Sofia, som var gift med Henrik III av Rostock.)

Sanning eller lögn? Troligen lögn, men vi vet inte. Vad som däremot är bemärkansvärt är hur Karl Knutsson genom dessa ättledningskrumbukter önskade legitimera sitt kungadöme. Kung Erik Eriksson hade varit son till Erik Knutsson (regerade 1208–1216), som var son till Knut Eriksson (regerade ca 1167–ca 1196), som var son till Erik den helige (d. ca 1160). Därmed framstod Karl som ättling i rakt nedstigande led till Sveriges helgonkung. Jag är, ville han säga, ingen nykomling. Det här är mitt kungarike.