Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Ytterst går 1 maj-firandet tillbaka på de vårfester som har firats här och var sedan urminnes tid. Majfesterna tog sig en mängd olika uttryck – på kontinenten bland annat i resandet av en lövad (majad) stång, en sed som vi svenskar av klimatskäl flyttade till midsommar. Vi har fortfarande kvar rester av detta firande i Sverige, exempelvis Valborgsmässobålet. Men när vi talar om 1 maj-firande i nutida bemärkelse brukar vi vanligtvis syfta på det frågeställaren avser, dvs. arbetarrörelsens helg och de demonstrationståg med tal som genomförs under dagen. Den traditionen är av betydligt yngre datum.

Det började sedan kravaller mellan polis och demonstrerande arbetare, vilka krävde åtta timmars arbetsdag, i Chicago urartat till väpnad kamp med dödsfall, ”Haymarketmassakern”, den 4 maj 1886. Till minne av detta, och för att öka trycket på arbetsgivare och myndigheter att gå med på åtta timmars arbetsdag, beslöt Andra Internationalen vid ett möte i Paris några år senare att hålla demonstrationer över hela världen för att hedra ”Chicagomartyrerna”. Initiativet kom från de amerikanska delegaterna, och det accepterades av övriga. De första 1 maj-demonstrationerna i Sverige ägde rum 1890.

Under 1900-talets första decennier, då Socialdemokraterna blev ett starkt och statsbärande parti, utvecklades 1 maj till en kombination av politisk manifestation och folklig fest, vilket ledde till krav på att folk skulle få vara lediga från arbetet. Detta medförde att 1 maj blev allmän helgdag år 1939. Under de år som följde på beslutet upplevde firandet en kulmen, vilket berodde på andra världskriget: istället för att använda dagen för att protestera mot kapitalismen gick folk från alla politiska läger samman i manifestationer av enhet och samarbete inför hotet från omvärlden.