Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

På Irland förekom tidigare ett alfabet som närmast påminner om streckkod. Hur fungerade det? Det måste ha varit mycket svårt att läsa längre texter skrivna med detta teckensystem.

Ogamalfabetet, som mycket riktigt kan liknas vid en uppsättning streckkombinationer, uppstod på Irland senast på 300-talet e.Kr. och spreds under tidig medeltid till Wales och Skottland, sannolikt med iriska kolonister. Iriska kungar etablerade sig i walesiska Dyfed och västskotska Dalriada, varifrån ogambruket spred sig till angränsande bygder. Ett fåtal exempel finns även från England, Isle of Man och Shetlandsöarna. Inom forskningen menar man att flertal inskrifter gjordes mellan 300-talet och 500-talet, varefter ogam övergick till att brukas i lärda cirklar men inte avsatte några spår i kulturlandskapet.

Det stämmer att det är svårt att läsa längre, sammanhängande skrifter baserade på ogam, men ingen sådan text har överlevt – låt vara att man både i äldre litteratur och i nutida populärkultur kan finna fantasifulla skildringar av hur barder nedtecknar veritabla epos på ogam. Samtliga bevarade inskrifter på stenar är mycket korta, betydligt kortare än de texter som höggs in på våra egna runstenar. Som exempel kan nämnas att de över 300 ogaminskrifterna från Irland – inalles finns det bara omkring 400 stenar med ogaminskrifter i världen – i regel är minnesstenar över en död person. De visar oss endast den dödes namn i genitiv tillsammans med ordet maqi (”son”), följt av faderns namn i genitiv.

Den enda person som nämns i en ogaminskrift som kan identifieras med hjälp av andra källor är kung Voteporix av Dyfed, som härskade på 500-talet. Denne monark förekommer både i en skrift av den britanniske munken Gildas och i en inskrift dels med vanliga bokstäver på latin (MEMORIA VOTEPORIGIS PROTICTORIS – ”Till minne av beskyddaren Voteporix”), dels med ogamstreckkod på iriska (VOTECORIGAS, ”av Votecorix”).

Fler bloggar