X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I dagens blogg hade jag tänkt berätta om ett par av de jullekar som våra folklivsforskare hann notera innan de försvann. I en artikel i Fataburen 1917 skriver Louise Hagberg om diverse upptåg som folk på 1800-talet ägnade sig åt i Halland.

En förutsättning för att de stundom hårdhänta lekarna skulle fungera var att man bredde ut halm i stugan, vilket minimerade skadan om man trillade omkull. Bruket att bre ut halm upphörde efter det att brandstodsbolagen började vägra att försäkra gårdar med julhalm, något som indirekt förändrade förutsättningarna för lekarna. Ett viktigt redskap var karbasen, ett slagredskap som flätades och kom till flitig användning.

Som exempel kan nämnas leken ”Markus daska”, även känd som ”Leka Markus”. Man band för ögonen på två personer och lade två trästolar med benen utåt åt var sitt håll, med ryggstöden hopbundna. Leken gick ut på att de som fått ögonen förbundna skulle lägga sig på knä mitt emot varandra och med vänster hand hålla kvar i sitt stolsben, medan de greppade en karbas i höger hand. Den ene inledde med att säga ”Märkus, akta dig för min därkus!”, varpå han sökte slå motståndaren med karbasen. Därefter var det den andres tur att slå.

En annan lek, ännu våldsammare, kallades ”Ro till Tyskland”. Två personer satte sig bredvid varandra. Den ene frågade den andre: ”Vart skall du hän?” Svar: ”Jag skall ro till Tyskland.” Följdfråga: ”Vad skall du där?” Svar: ”Jag skall köpa malt och salt (och gröna ärter), för jag skall slakta min julgalt.” Följdfråga: ”Har du pass på det?” Svar: ”Ja.” Detta följdes av uppmaningen: ”Visa upp det då!” ”Roddaren” slog då benen i vädret, varvid frågaren slog till honom med karbasen. Därefter pucklade de på varandra intensivt, den ene efter den andre, med sina karbaser.