Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Var det Alexander Graham Bell eller någon annan? I en av Gudfader-filmerna sägs telefonen vara en italo-amerikansk uppfinning gjord av en viss Meucci. Är det sant?

Frågan om vem som uppfann telefonen är en av de mest infekterade i vetenskapshistorien. Det enda alla är någorlunda överens om är att Bell var den förste som på allvar såg och realiserade uppfinningens kommersiella potential. Men var han först på plan? Knappast.

Idén att kunna kommunicera med hjälp av en tråd, eller något liknande, är mycket gammal, eftersom man inte behöver elektricitet för att göra en enkel kommunikationsanordning av denna typ. Det är ingen nyhet att ljudvågor färdas med hjälp av mekaniska vibrationer, och det är fullständigt omöjligt att räkna ut vilken person i världshistorien som först snubblade över detta fenomen. När vi diskuterar uppfinningen av telefonen talar vi alltså om den vidareutveckling i form av elektromagnetisk kommunikation som ägde rum först på 1800-talet.

Flera föregångsmän är kända, och det finns inte utrymme för att räkna upp dem alla i denna blogg. Hit hör amerikanen Charles Grafton Page, som på 1830-talet experimenterade med elektricitet och magnetism. En annan pionjär, som ibland utpekas som telefonens uppfinnare, var italienaren Innocenzo Manzetti. Han lanserade idén om en ”talande telegraf” redan 1843, men det dröjde till mitten av 1860-talet innan han förverkligade sin vision. Hans apparat blev en nyhet i franska och italienska tidningar, i vilka man kan läsa att den kunde sända musik med god kvalitet, men att det var svårt att kommunicera med talade ord. En tredje pionjär var fransmannen Charles Bourseul, som skisserade en fungerande telefon, men han faller bort från listan över uppfinnare eftersom han aldrig konstruerade en apparat. En fjärde föregångare, som också kan anföras som telefonuppfinnare, och som faktiskt använde ordet ”telefon”, var tysken Johann Philipp Reis, som år 1860 byggde en elektromagnetisk apparat med vars hjälp man kunde sända musik och tal från en punkt till en annan. Reis telefon var dock synnerligen klumpig och svår att använda, och ljudkvaliteten var dålig, varför dess kommersiella värde visade sig obefintligt.

Den man som oftast brukar utpekas som telefonens uppfinnare, vid sidan av Alexander Graham Bell, är den av frågeställaren nämnde Antonio Meucci. Han föddes i Florens men emigrerade till USA via Kuba och bosatte sig i New York. Meucci gjorde sin uppfinning på 1850-talet och kallade resultatet, som förevisades på Staten Island år 1854, telettrofono. Exakt hur mycket Meucci uppfann är oklart. Många menar att det inte går att bevisa att han verkligen kom fram till alla de tekniska lösningar som stundom tillskrivits honom. Flertalet bedömare hävdar icke desto mindre att Meuccis telefon var så bra att han idag med stor sannolikhet hade varit mer känd än Bell om han bara förmått hålla fast vid och förnya sitt patent på 1870-talet, något han inte gjorde.

Förutom ovannämnda män bör Elisha Gray från Illinois nämnas. Han experimenterade med telegrafanordningar och fick 1875 patent på en elektrisk telegraf som kunde sända musik. Tekniken påminde en hel del om Bells, men det är okänt huruvida den senare inspirerades av den förre (eller om det var tvärtom).

Alexander Graham Bell, som de allra flesta räknar som telefonens uppfinnare, skapade sin apparat 1875 och fick patent på den 1876. Vad som framför allt skilde honom från ovannämnda uppfinnare är att han var en smart affärsman som inte bara kunde bygga en telefon utan också marknadsföra den, så att uppfinningen övergick i innovationsstadiet och fick praktisk betydelse.