Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag är det exakt 200 år sedan vårt sista krig avslutades, vilket ger Sverige ett svårslaget världsrekord i fred. För att undvika förutsägbara invändningar att Sverige minsann har sänt mängder av soldater till internationella insatser (Kongo, Afghanistan, med mera) och bistod Finland med betydande militära resurser i vinterkriget vill jag tydliggöra att jag härmed endast avser Sverige i statsrättslig bemärkelse. I två sekler har vår stat inte formellt legat krig en enda gång. På denna punkt är Sverige unikt bland världens nationer, oräknat ett par lilleputtstater som varit för små för att bli indragna i internationella konflikter. Till och med det neutrala Schweiz drabbades ju av krig på 1800-talet, såsom jag redogjorde för i en tidigare blogg.

1814 års krig var en följd av freden i Kiel den 14 januari 1814 mellan Sverige och Danmark. Sistnämnda land tvingades avstå Norge till Sverige, något norrmännen vägrade acceptera. De bröt sig loss, skapade en egen monarki och valde den danske prinsen Christian Frederik till kung under det möte i Eidsvoll den 17 maj som även resulterade i den norska grundlagen. Sverige, lett av tronföljaren Karl Johan (Jean Baptiste Bernadotte), svarade med krig. Även om norrmännen segrade i några mindre drabbningar var den svenska militära övermakten stor, och kriget blev kort. Det inleddes den 26 juli och avslutades genom konventionen i Moss, sluten mellan Bernadotte och stortinget, den 14 augusti.

Konventionen, vars dokument skrevs på franska, innebar att Christian Frederik avstod från den norska tronen och trädde tillbaka till förmån för den svenske kungen Karl XIII. I gengäld accepterade Bernadotte den norska grundlagen under förutsättning att norrmännen justerade den för att möjliggöra en personalunion med Sverige.

Konventionen i Moss har ofta misstolkats. I äldre svensk tradition uppfattades den som en svensk seger över ett kuvat Norge. I själva verket var konventionen en triumf för de konservativa strömningar som dominerade i Europa efter Napoleontidens fall. Bernadotte såg till att skaffa sig två kungariken istället för ett: Norge införlivades inte med Sverige utan fick förbli ett formellt självständigt kungarike, men med samma statsöverhuvud som Sverige och med utrikes- och försvarspolitik gemensam med detta land.

Efter denna framgång var Bernadotte noga med att inte dra in vare sig Sverige eller Norge i fler väpnade äventyr. Han insåg till fullo staternas svaga militära position visavi Storbritannien och Ryssland och förde en neutralitetspolitik som syftade till att bevara status quo.