Vilka var ”De frisinnade”?

På gamla valaffischer och i historiska översikter talas om ett politiskt parti som kallas ”De frisinnade”. De tycks ha haft mycket gemensamt med Folkpartiet. Var det samma parti?

Nej, men nästan. Egentligen rör det sig om två olika liberala partiorganisationer, Frisinnade landsföreningen och Frisinnade folkpartiet. Det förstnämnda var ett riksparti, det sistnämnda ett riksdagsparti. Sådana uppdelningar i olika organisationer, beroende på i vilket forum medlemmarna agerade, var vanligt förekommande under första hälften av 1900-talet.

Orsaken till att man talar om frisinnade och inte bara liberaler är att det liberala partiet splittrades på grund av olika åsikter i frågan om rusdrycksförbud. En majoritet av medlemmarna i riksdagspartiet Liberala samlingspartiet ville ha ett förbud mot alkohol, medan en minoritet ställde sig fientliga därtill. Efter folkomröstningen i frågan 1922, som vanns knappt av förbudsmotståndarna, sprack Liberala samlingspartiet 1923. Utbrytarna, som var emot ett förbud, grundade Liberala riksdagspartiet, medan de övriga började kallade sig Frisinnade folkpartiet. Frisinnade landsföreningen förblev knuten till sistnämnda riksdagsparti. Liberala samlingspartiet grundade ett eget riksparti som fick namnet Sveriges liberala parti.

Att alla som läser om svensk politik åren 1924–1932 ideligen konfronterar begreppet ”frisinnad” beror inte på att dessa var många utan på att deras ledare C.G. Ekman var en vågmästarpolitiker av rang. Ömsom stödde han Socialdemokraterna, ömsom Högern, och under flera år var han statsminister. På grund av vågmästarpolitiken fick de frisinnade (liksom övriga liberaler, som i regel stödde dem, trots partisplittringen) ett inflytande som inte stod i proportion till deras numerär. Vågmästarpositionen försvann dock efter 1932 års val.

Under de år som följde föreföll det flertalet liberaler oförnuftigt att hålla fast vid splittringen. Frågan om rusdrycksförbud var inte längre aktuell. Partierna återförenades 1934–1935 och har därefter gått under den gemensamma beteckningen Folkpartiet.