X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Var det indierna eller perserna som uppfann schack? På flera håll kan man läsa att det var indierna, men hur går det ihop med den lika vanliga angivelsen att ordet kommer av persiskans ord för härskare, shah?

Allt vi vet tyder på att schack är en uppfinning från norra Indien. Tidiga former av schack förekom på Guptadynastins tid, det vill säga på 400- och 500-talen e.Kr., där det hänvisades till som chaturanga (”fyra delar”). Namnet syftar på fyra vapenslag – fotsoldat, ryttare, elefant och stridsvagn – vilka symboliserades av pjäser som fick röra sig över spelbrädet på olika sätt. Vissa menar att spelet har ännu äldre nordindiska rötter och stammar från kushanernas imperium under seklerna vid Kristi födelse, men jag har inte sett några avgörande belägg för detta. Det finns till och med spekulationer om att schack går tillbaka på en typ av spel som var populärt i induskulturens städer, som Harappa och Mohenjo-daro, under bronsåldern.

Att även Iran förekommer i diskussionerna beror på att perserna i ett tidigt skede importerade spelet från Indien och vidareutvecklade det. Så skedde senast under decennierna kring 600, troligen tidigare, det vill säga när den sasanidiska dynastin härskade i landet. Perserna kallade spelet chatrang, vilket senare, efter den arabiska erövringen, ändrades till shatranj. Ordet schack går mycket riktigt tillbaka till den persiska eran, då man använde ordet shah (”härskare”) vid angrepp på motståndarens kung, och shah mat (”härskaren är hjälplös”) när man positionerat motståndaren i ett läge där denne bara kunde förlora. Från Iran spred sig spelet till stora delar av den muslimska världen och därifrån till Europa på 800- och 900-talen.