Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Begreppet ”folkhemmet” brukar förknippas med Per Albin Hansson och hans efterföljare. När man talar om ”folkhems-Sverige” syftar man i regel på perioden mellan 1930-talet och 1970-talet, med en växande offentlig sektor, sociala reformer och idel socialdemokratiska ministärer. Men när uppstod begreppet? Var det sossarna som introducerade det, eller fanns det redan?

Det fanns redan. Termen cirkulerade i ett antal politiska och statsvetenskapliga kretsar långt innan SAP gjorde den till sin. I början av 1900-talet var folkhemstanken snarast en högeridé som förknippades med statsvetaren Rudolf Kjellén, men Högern hade inte monopol på politiska begrepp. På 1920-talet var ”folkhem” en av många termer som flöt runt i det politiska samhället och vars innehåll inte var ideologiskt fastställt.

Det var i detta läge som Per Albin Hansson och socialdemokraterna tog över termen och gjorde den till sin. Per Albin använde ordet under en remissdebatt 1928 som en samlingsterm med potential att rymma folket (det vill säga den svenska nationen), hemmet (det vill säga trygghet och säkerhet med god bostad) och den socialdemokrati som befann sig i politisk uppgång. Därmed blev det en term som borde kunna appellera till betydligt fler människor än partiets traditionella väljarbas. Sverige skulle, med Per Albins ord, bli ett gott hem för alla svenskar: ”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage.”

Väl att märka hade andra politiska rörelser lika gärna kunnat ta över begreppet och lansera det i sin retorik, men Per Albin var effektiv och gjorde under de år som följde folkhemmet till sitt projekt. Sedan partiet kommit i regeringsställning 1932 kom folkhemstanken att fördjupas med idéer om rättvisa, omsorg, medmänsklighet och medborgaranda, något många andra partier och rörelser lätt kunde ställa upp på. Folkhemstanken vann därefter i kraft med varje ny välfärdsreform som genomfördes (pension, semester, barnbidrag, bostadsbyggande, med mera), något som i sin tur byggde på att statens och landets ekonomiska situation successivt förbättrades.

Det bör inskärpas att folkhemsbegreppet aldrig formellt införlivades i det socialdemokratiska partiprogrammet. Begreppet var inte tillräckligt skarpt och dess egentliga betydelse var föremål för diskussioner. ”Folkhemmet” var en vision och en metafor snarare än en bestämd målsättning.