Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Hur gick det för fenicierna och karthagerna efter det att Rom införlivat deras områden i sitt välde? Dog deras kultur ut?

Ja, till slut gjorde den det, åtminstone om vi med kultur framför allt menar det feniciska språket och upplevelsen av en fenicisk identitet. Nedgången inleddes när perserna erövrade Fenicien år 539 f.Kr. Därefter var det feniciska området i dagens Libanon och Syrien delat i fyra vasallriken, som ofta lojalt ställde upp bakom de persiska härskarna när de behövde flottstyrkor. Vissa forskare har gissat att många fenicier lämnade sitt hemland och emigrerade till kolonin Karthago i dagens Tunisien, som blomstrade under den tid som följde. I vilket fall som helst reducerades det feniciska inflytandet i Främre Orienten kraftigt, särskilt sedan ett uppror i Sidon i mitten av 300-talet hade nedkämpats av perserna.

Det persiska styret i Fenicien följdes på 330-talet f.Kr. av ett hellenistiskt. Alexander den store och hans arvtagare, både ptolemaierna i Egypten och seleukiderna i Syrien, prioriterade den grekiska kulturen före den feniciska. Viss religiös kult, till exempel av gudinnan Astarte, överlevde länge, men det feniciska språket och övrig kultur började försvinna. De fenicier som levde kvar i städer som Sidon och Tyros helleniserades alltmer och införlivades år 65 f.Kr. i den romerska provinsen Syrien. Vi vet inte hur länge det feniciska språket fortsatte att talas, men det dog senast ut under romersk kejsartid.

I Nordafrika överlevde den feniciska kulturen betydligt längre. Karthago höll ut ända till 146 f.Kr., då staden förstördes under det tredje puniska kriget. En betydande fenicisk – eller ”punisk”, som romarna sade – befolkning levde kvar i regionen i flera sekler. Ännu under senantiken talades det feniciska språket av många invånare i dagens Tunisien, västra Libyen och östra Algeriet, och det är fullt möjligt att språköar existerade en bit in i tidig medeltid, innan arabiskan tog över.