Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Ett av de officiella skälen till att vi firar nationaldag den 6 juni är tillkomsten av 1809 års regeringsform. Dagen till ära kan detta vara värt en liten blogg.

Att det är just den 6 juni som gäller beror på att hertig Karl, den blivande Karl XIII, skrev under regeringsformen på detta datum. Det dröjde till den 27 juni innan alla ständer hade godkänt dokumentet, eftersom bondeståndet drog ut på tiden. Det bör påpekas att regeringsformen inte längre gäller, eftersom den ersattes av en ny (”1974 års regeringsform”) den 1 januari 1975, men de förändringar som trädde i kraft 1809 var likväl så stora att det är på sin plats att minnas tilldragelsen.

Före 1809 hade Sverige styrts enligt de principer som slagits fast i Gustav III:s förenings- och säkerhetsakt 1789, vilka gav stort utrymme åt den personliga kungamakten. Det var denna man ville demontera 1809, sedan Gustav IV Adolf störtats. 1809 års män eftersträvade en maktdelning i Montesquieus anda. Kungen behöll den verkställande makten men hade inte längre total kontroll av sina statsråd, vilka gjordes juridiskt ansvariga inför riksdagen. Riksdagen, som var regeringsformens stora vinnare, fick all makt över beskattningen, medan den lagstiftande makten delades mellan riksdag och kung. Högsta domstolen tillerkändes den dömande makten, men kungen erhöll visst inflytande eftersom han fick rätt att utse dess medlemmar.

Man kan fråga sig varför ständerna inte tog tillfället i akt att beröva kungen ännu mer inflytande, när de nu hade chansen. Men bakom 1809 års regeringsform svävade inte bara oviljan mot en stark kungamakt. Dessutom ville man blockera för en återgång till det statsskick som rått under frihetstiden, då kungen knappt haft något att säga till om och utländska makter uppnått stort inflytande, bland annat genom att muta riksdagsmän. Med maktdelningen hoppades 1809 års män försäkra sig om att varken kung eller ständer fick ohälsosamt mycket att säga till om.

Det största problemet med regeringsformen, särskilt på kort sikt, var att bestämmelserna om maktdelningen var luddiga, både vad beträffar lagstiftning och kungens egentliga inflytande över politiken. Redan som kronprins utnyttjade Jean Baptiste Bernadotte alias Karl Johan gråzonerna till att utöva en betydande personlig makt, och när han blivit kung kom han att härska med större auktoritet än många menade att regeringsformen gav utrymme för.