X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Den här frågan får jag många gånger, vilket beror på att det titt som tätt strömmar in rapporter om att någon expedition – inte sällan amerikansk eller kinesisk – har klättrat upp på Ararat och trott sig göra årtusendets arkeologiska upptäckt. Hur stort sanningsvärde skall man tillmäta sådana fyndredogörelser?

Inget, är det enkla svaret. Åtminstone bör man vara mycket skeptisk. Folk har sökt efter, och trott sig lokalisera, Noas ark ända sedan antiken. Syndafloden och arken hör hemma i forntida främreorientaliska myter som aldrig lär kunna beläggas, och de geografiska hänvisningarna i Bibeln är så vaga att svårigheterna är stora redan på denna punkt. Men dylika invändningar har aldrig stoppat folk från att spekulera. Flavius Josephus, en judisk skribent under första århundradet e.Kr., trodde sig veta var lämningar efter arken var att beskåda, nämligen ca tio mil sydöst om berget Ararat i dagens Irak. På 300-talet gjordes konkreta försök att hitta arken, och ämnet fortsatte att fascinera medeltidsmänniskorna. I Marco Polos redogörelser för resor i Asien ingår följaktligen en passage om Noas ark.

Intresset minskade inte på 1800-talet, trots att vetenskapens och bibelkritikens framsteg då gjorde att alltfler började betrakta syndaflodsberättelsen som en myt. På 1870- och 1880-talen klättrade en och annan entusiast upp för Ararat och rapporterade om fynd av timmer som borde komma från arken. Men den stora vågen av arkletande inföll efter andra världskriget, då mängder av organisationer, inte sällan religiöst baserade, började finansiera försök att hitta bevis för arkens existens. Långt ifrån alla expeditioner har haft framgång – i mer än ett fall har deltagarna tvingats rapportera om att de inte funnit några lämningar alls. Andra rapporter har varit mer positiva, som när en grupp år 2006 undersökte ett iranskt bergsområde och menade sig ha funnit timmerrester som sannolikt härstammade från arken. Påföljande år hävdade en turkisk-kinesisk expedition att man hade hittat en grotta med rester efter träväggar högt upp på berget Ararat, men det råder stor osäkerhet om detta skall betraktas som verkliga fynd eller om förfalskningar – och även om fynden är äkta är det omöjligt att koppla dem till berättelsen om Noa.