Kristnade Ansgar Sverige?

Hur framgångsrik var den mission som Ansgar ledde i nuvarande Sverige på 800-talet? I äldre historieböcker framställs det gärna som att den svenska kristenheten kan ledas tillbaka till hans verksamhet, men hur går det ihop med att det dröjde till 1000-talet innan vi fick biskopar?

Att Ansgar skulle ha kristnat Sverige är ett sentida och ohistoriskt påstående, som varken har stöd hos Ansgars egen hävdatecknare Rimbert eller hos 1000-talsskribenten Adam av Bremen, våra två huvudkällor till epokens svenska historia. Ansgars huvudsakliga missionsområde låg i nuvarande Nordtyskland, vid Hamburg och Bremen, varifrån han sökte sprida kristendomen till Jylland. Vid två tillfällen genomförde han – enligt Rimberts Vita Anskarii, som skrevs kort tid efter Ansgars död 865 – dessutom resor till Birka, där han förgäves sökte omvända folket till den kristna läran. Vid det första besöket, som ägde rum under åren kring 830, skall en mindre församling ha grundats, men folkets flertal förblev opåverkade. Ansgar återvände till Birka i början av 850-talet och fann kristendomens ställning ännu svagare än två decennier tidigare. Med stor möda återskapade han en liten församling och for sedan tillbaka till Bremen. När en av hans efterträdare som nordtysk ärkebiskop, Unni, besökte Birka år 935 fann han inga rester av föregångarens missionsverksamhet.

Kristendomen i Birka var alltså en småskalig och kortlivad historia. Tack vare utgrävningarna vid västgötska Varnhem står det dock klart att andra missionärer, eller hemvändande kristna västgötar, hade större framgång i utbredandet av tron. Kristendomen slog ordentlig rot i 900-talets Västergötland, vilket fick till följd att Skara i början av 1000-talet framträdde som landets första fast etablerade stift.