Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Vid sällsynta tillfällen använder jag den här bloggen till att berätta om historisk litteratur som lätt försvinner i mediebruset och har svårt att finna vägen till tidningarnas recensionsavdelningar, men som är väl värda att uppmärksammas. Idag tar jag tillfället i akt att berätta om en av föregående års mest imponerande böcker inom det historiska facket, som alltför få lär vara medvetna om.

Det gäller Visingsö, den långsmala ön i Vättern som på 1100- och 1200-talen stod i centrum för de svenska kungarnas verksamhet. Minst fyra av våra monarker under dessa århundraden avled på ön, vars många lämningar vittnar om en spännande historia med energiska borg- och kyrkobyggare. Brahekyrkan – under medeltiden känd som Ströja kyrka – blev föregående år föremål för lika diger som vacker och kunskapsmättad volym: Grevars och bönders tempel: En bok om Brahekyrkan på Visingsö (red. Robin Gullbrandsson, Jönköpings läns museum, 2013). Få böcker visar lika väl som denna vilka omfattande kunskaper som står oss till buds om vi tillåter oss en djupdykning i en specifik byggnad och ger den en chans att berätta sitt förflutna.

Grevars och bönders tempel inleds med bakgrundsskildringar av Visingsös forntida kulturlandskap och platsens medeltida historia, med fokus på den kyrka som föregick Per Brahe den yngres ombyggnad. Tornet, som återstår från medeltiden, restes på 1100-talet och uppvisar likheter med byggnadsverk både i Östergötland och i Västergötland. Det är fullt möjligt att det restes på order av en sverkersk kung som ett led i det andliga och världsliga befästandet av makten i den unga svenska monarkin. Den medeltida kyrkporten, som bevarats, är i sig värd ett längre studium, och målningarna i vapenhuset visar Sankt Eustachius legend, skapade av östgöten Mäster Amund, Vätterbygdens motsvarighet till Mälardalens Albertus Pictor på 1400-talet.

Men det som framför allt imponerar, både på plats och i bokform, är det monument över den egna personen och släkten som greve Per Brahe lät bygga i mitten av 1600-talet, innan han avled några månader före den reduktion som krossade hans grevskap. Vid sidan av våra domkyrkor är det svårt att finna några andliga lokaler i Sverige som kan mäta sig med den barocka prakt som sköljer över besökaren i Brahekyrkan. Till skillnad från övriga braheska monument har detta överlevt, nästan intakt, som ett levande museum över stormaktstidens svenska självmedvetande. Per Brahe använde kyrkan som ett sätt att manifestera sig själv och sin maktposition, både medelst krigsbyten och egna investeringar.

Med denna kyrka som nav har bidragsgivarna till Grevars och bönders tempel tecknat en stor och inträngande bild av det historiska Sverige, sett ur grodperspektiv. Här finns döden, klädmodet, skolväsendet, musiken, församlingsborna, herremännen och kungarna, utspridda i lärda kapitel som vi skall vara tacksamma för att det fortfarande finns stiftelser och fonder som är villiga att finansiera.