X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

De byråkrater som styrde det gamla Kina kallas i europeisk tradition mandariner. Varför? ”Mandarin” är väl inte en kinesisk ämbetsbeteckning?

Nej, det är det inte. Kineserna kallade en sådan byråkrat guan. Termen mandarin kommer från portugisiskans mandarim, som är känd sedan tidigt 1500-tal, då portugiserna kom i kontakt med Kina. Frågan om varifrån portugiserna fick termen har varit föremål för en hel del debatt. En gammal hypotes gjorde gällande att ordet gick tillbaka på latinets mandare (”att befalla”), det vill säga att portugiserna använde en europeisk språkförlaga för att göra de mäktiga byråkraterna i Mittens rike begripliga. Den förklaringen är troligen felaktig. Idag lutar forskarna snarare åt att portugiserna snappade upp ämbetsbenämningen under sina resor och att de närmast fick den från malajiska, ett av de stora handelsspråken i Sydöstasien. Malajerna använde termen mantrin, som kan härledas till sanskrit, när de syftade på en rådgivare eller minister i Mingdynastins Kina.

Att vi kallar det rikskinesiska språket mandarin beror på att detta språk tidigare var länkat till just ämbetsmännen. På kinesiska hette det guanhua, ”ämbetsmännens språk”.