X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag tar jag upp en följdfråga på gårdagens blogg. Hur gick det till när ärkesätet flyttades från Gamla Uppsala till dagens Uppsala. Och varför skedde flytten?

Flytten var på tal redan omkring 1215, då det diskuterades om man inte borde förlägga biskopens residens till Sigtuna, som var kyrkligt starkare och mer folkrikt än det lantliga och svårtillgängliga (Gamla) Uppsala. Även under påföljande decennier var Sigtuna Upplands tyngst vägande religiösa centrum, med sina fem kyrkobyggnader och sitt dominikankonvent. Ärkebiskop Jarler valde själv att begravas i Sigtuna år 1255. På 1250-talet lämnade påven sitt formella tillstånd till en förflyttning av ärkesätet.

Men Sigtuna förlorade kampen. Anledningen är okänd. Istället flyttade ärkebiskopen från (Gamla) Uppsala till den närbelägna orten Östra Aros. Påven Alexander IV gav tillstånd år 1258. Tillståndet motiverades av att (Gamla) Uppsalas geografiska läge var så uselt att få besökte platsen. I Östra Aros fanns mer folk, en marknad, tre församlingskyrkor och ett franciskankonvent. Till att ombesörja omlokaliseringen utsågs biskop Karl av Västerås, och i ett påvebrev från 1259 uppmanades kung, jarl och samtliga svenska biskopar att hjälpa till.

Beslutet tog dock lång tid att genomföra. Ett stort problem var ekonomin. Folk hade redan bidragit till att återuppbygga en nedbränd domkyrka i (Gamla) Uppsala. Skulle de nu bekosta ytterligare en katedral, samt byggnader för domkapitel och domskola? Därtill kom traditionens makt. Östra Aros var förvisso en bebyggd marknadsplats, men (Gamla) Uppsala var en välkänd centralort med förkristna rötter. Till råga på allt vilade den nye helgonkungen Eriks reliker i ortens domkyrka.

Det slutliga beslutet om flyttning fattades av kung Valdemar på ett möte i Söderköping år 1270. Ett år senare samlades de svenska biskoparna i Östra Aros: Henrik av Linköping, Finvid av Strängnäs, Erik av Skara, Karl av Västerås, Kettil av Åbo och Ascer av Växjö. Biskop Karl vidimerade 1258 års påvebrev och beordrade Uppsala domkapitel att flytta sätet. Biskoparna utfärdade dessutom 40 dagars avlat för dem som besökte den befintliga domkyrkan i (Gamla) Uppsala på Sankt Lars och Sankt Eriks dagar samt för dem som gav bidrag till uppförandet av en ny katedral.

Officiellt skedde förflyttningen av ärkesätet den 24 januari 1273. Erik den heliges relikskrin fördes denna dag i procession från (Gamla) Uppsala till Östra Aros, där relikerna placerades på ett provisoriskt ställe. Prästerna passade också på att flytta över benen efter biskopar och ärkebiskopar som hade begravts på det gamla ärkesätet. Sedan började man bygga den största gotiska kyrkobyggnaden i Sverige. Det tog lång tid, och för att fira mässa och andra ceremonier tvingades ärkebiskopen bruka provisorier, främst en träkyrka ”innanför murarna” som invigdes 1290. Den ort som sedan århundraden hade kallats Uppsala övergick nu till att benämnas Gamla Uppsala, en sockenbeteckning som är känd från 1302. Östra Aros bytte namn till Uppsala, tidigast belagt i ett brev från kung Magnus år 1286.