X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Frågan väcktes med tanke på valet av vår första kvinnliga ärkebiskop häromdagen. Hur länge har vi haft ärkebiskopar i Sverige?

När de nordiska kyrkorna organiserades på 900- och 1000-talen var de huvudsakligen knutna till det tyska ärkestiftet Hamburg-Bremen, även om det förekom starka konkurrerande initiativ från den anglosaxiska kyrkan i England. Detta förändrades på 1100-talet, när de skandinaviska kungarna trädde i direkt kontakt med Rom för att skapa egna kyrkoprovinser. Åren 1103–1104 lyckades den danska kungamakten utverka att Lund blev säte för en nordisk ärkebiskop, med kyrkligt välde över alla nordiska länder. Norrmännen bröt sig ut ett halvsekel senare genom inrättandet av ärkebiskopsdömet Nidaros, och svenskarna följde efter kort tid senare.

Uppsala stift är med säkerhet känt sedan 1140-talet och upphöjdes 1164 till ärkestift. Väl att märka var sätet för biskopen och hans kyrka ursprungligen inte den ort som idag kallas Uppsala. Det nutida Uppsala var på 1100-talet en mindre handelsplats vid namn Aros, vanligen benämnd Östra Aros för att skilja orten från Västra Aros (Västerås). Med Uppsala avsågs den närbelägna by som idag kallas Gamla Uppsala, välbekant genom sina tre kungshögar.

Den medeltida ärkebiskopen var den svenska kyrkans överhuvud, åtminstone formellt. Det var hans uppgift att stadfästa valet av de övriga biskoparna i kyrkoprovinsen samt viga dem till ämbetet. Det var även ärkebiskopen som hade att sammankalla och leda de svenska kyrkomötena, så kallade provinsialkoncilier. Genom undersökande besök, visitationer, skulle han kontrollera att allt stod rätt till. Men denna överhöghet gällde endast i teorin, inte i praktiken. Det är högst osannolikt att ärkebiskopen i Uppsala på 1100-talet och under första hälften av 1200-talet var Sveriges mest inflytelserike kyrkofurste. Ekonomiskt stod han sig slätt gentemot Linköping. Uppsala var ännu ett alltför ungt ärkebiskopsdöme, utan traditioner. Stora delar av stiftet utgjordes av fattiga nybyggarmarker, som låg fjärran från den lilla centralorten. Detta ändrades successivt sedan det svenska riket blivit bättre organiserat under Birger jarl och hans söner, då stiftssätet flyttades till Östra Aros – som därmed bytte namn till Uppsala.