X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Mellan 1465 och 1467 var den störtade svenske kungen Karl Knutsson officiellt erkänd som kung i delar av Finland. Hur fungerade det? Utövade han någon makt, eller var det bara en formell titel?

Under epoken ifråga titulerade sig Karl Knutsson fortfarande ”Swerigis, Norigis ok Gote kungh” och agerade som sådan i de riksdelar han förfogade över, det vill säga i delar av Finland. Däremot var hans välde inte oomstritt. Enligt vad Olaus Petri berättar i sin svenska krönika, som skrevs mindre än ett sekel senare, vägrade biskopen i Åbo att lämna över Raseborgs slott till Karl Knutsson, trots att han hade rätt till det. En konflikt rasade under våren och sommaren 1465. Enligt reformatorn var det nära att Karl blivit ihjälslagen innan han slutligen kunde ta över slottet. Eftersom det cirkulerade rykten om att han ämnade återvända till den västra riksdelen såg sig den avsatte kungen vid samma tid tvungen att sända en dementi till riksrådet. Av Karls brev framgår att hans finanser var usla, att han inte ens förmådde betala en skuld på 50 mark.

Därefter vidtog vardagens bestyr. I mitten av januari 1466 bevistade Karl Knutsson vintertinget i Kumo och tilldömde invånarna i Ylistaro by den fiskrika Rudanko fors. I ett dokument från den 13 januari 1466 framgår att han också begett sig till Tyrvis by i Övre Satakunda för att hålla ting med allmogen och fälla dom i en ägotvist förande Lekosaari ö.

I slutet av samma månad presiderade Karl Knutsson vid tinget i Eura, något som har resulterat i omnämnande i två dokument. I det ena, skrivet den 30 januari, nämns hans närvaro endast i förbigående, i samband med att Sten Henriksson, tillförordnad lagman i Norrfinne lagsaga, stadfäster ett köp. Allmogen i Säkylä avstod genom transaktionen en jordlott åt sin kyrkoherde, Peder Andersson Paxante. I det andra dokumentet agerar Karl Knutsson själv. Den 31 januari hänsköt han, efter inledande undersökning, en tvist mellan invånarna i Polsu by i Kjulo socken och biskopens fogde till fortsatt behandling i landsrätten. Tvisten mellan bybor och fogde rörde bland annat fiskevatten, vasstäkt, skog och utmark.

I ett svårdaterat dokument finner vi kung Karl agera tillsammans med Björn Ragvaldsson, häradshövding i västra Nyland. I egenskap av rättens vårdare fäller de dom mellan en viss Nils Kiäle och arvingarna till mäster Konrad, kyrkoherde i Tenala socken. Nils önskade lägga beslag på Maila gods i Tenala, men enligt kungens och häradshövdingens beslut skulle godset lyda under kyrkoherdens arvingar.

Ingen av dessa handlingar var spektakulär, men ingen var heller oviktig, sett ur lokalt perspektiv. Karl Knutsson fullgjorde helt enkelt sin ordinära, fredliga och nödvändiga plikt. Han for runt mellan tingen, satt till doms, lyssnade och fattade beslut. I allt väsentligt, både till namnet och till agerandet, var han kung i Finland.