Kunde Madagaskar ha blivit svensk koloni?

Är det sant att Madagaskar höll på att bli koloni under Karl XII:s Sverige? Hur hänger det ihop?

Ett av de märkligaste utslagen av 1710-talets svenska kaparpolitik gentemot fientliga flottor var planen att dra in några av jordklotets mest fruktade sjörövare, piraterna på Madagaskar, i kriget på Sveriges sida. I maj 1714 erbjöd sig över 1 400 sjörövare på den afrikanska ön att, mot ersättning, ställa en flotta bestående av 25 skepp till Sveriges förfogande. Förmedlaren av erbjudandet, piraten Samuel S:t Léger, blev för övrigt en av den västsvenske kaparredaren Lasse i Gatans främsta kaptener. Piraterna var intresserade av statligt beskydd – de ville inte råka lika illa ut som sjörövarna nyligen gjort i Västindien, när de statliga flottorna blivit allt större och farligare – och uppfattade Sverige som en lämplig skyddsmakt. 1716, när de tröttnade på att vänta, erbjöd de istället sina tjänster till Danmark. Eftersom danskarna sade nej övergick erbjudandet än en gång till Sverige, som nu hade ett ypperligt tillfälle att dels få piratbosättningarna på Madagaskar som koloni, dels få en dödsbringande piratflotta till Göteborg, Marstrand eller Kungsbacka.

Vid nyåret 1717 började de svenska myndigheterna under baron von Görtz förhandla med piraternas ledare William Walton, och på sommaren 1718 var det mycket nära att man kommit överens om ett avtal. En av planerna gick ut på att bygga en helt ny sjörövarstadsdel i Göteborg, i den del av staden där Karl Johans kyrka ligger idag. Det är fullt möjligt att planerna hade realiserats om inte Karl XII dött. I ytterligare ett decennium umgicks svenskarna med planer på att kolonisera Madagaskar, och inte förrän 1728 skrinlades planerna slutgiltigt.