X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Varifrån kommer det engelska uttrycket ”to maroon”, det vill säga sätta iland personer på öde öar? Maroon syftar ju på förrymda slavar som tagit sig till friheten, inte på folk som blir bestraffade.

Maroonerna – uttrycket syftar mycket riktigt på slavar på rymmen – i Västindien och Latinamerika var som allra flest på 1600- och 1700-talen, samtidigt som sjöröveriet i regionen blomstrade. Politiskt sett hade många marooner en hel del gemensamt med piraterna, i synnerhet som de flesta sjörövare härstammade från England, Frankrike och Nederländerna, stater som i regel motarbetade de spanska plantage- och gruvägare som majoriteten av maroonerna hade rymt från. Å andra sidan var många av dessa pirater själva slavägare och slavhandlare, vilket gjorde maroonerna skeptiska till att ha alltför nära kontakter med dem. De kunde ju råka i förnyad fångenskap och bli sålda på auktion. Piraterna föraktade å sin sida maroonerna och betraktade deras tillvaro som eländig. Därav uttrycket to maroon, att bestraffa misshagliga individer i de egna leden genom att sätta iland dem på en öde ö, så att de fick det lika illa ställt som de förrymda slavarna.

Trots den ömsesidiga misstänksamheten har vi många belägg för samarbete mellan marooner och pirater redan på 1500-talet. Maroonerna ställde gärna upp som guider och stigfinnare när geografiskt okunniga kapare ville slå till mot spanska städer från landsidan eller smuggla varor. De var till god hjälp när sir Francis Drake genomförde ett angrepp mot Panamá och rövade med sig 30 ton silver. Vissa gjorde mer än så. Den kubanske maroonen Diego Grillo blev själv pirat, gjorde bra ifrån sig och avancerade till att bli Capitán Dieguillo, en av de skickligaste sjörövarna under den ökände holländaren Cornelis Jol, även känd som Kapitein Houtbeen (”Kapten Träben”). Ironiskt nog slutade Diegos piratkarriär med att han fängslades för att ha ägnat sig åt illegal slavhandel vid Centralamerikas kust