Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Igår var jag konferencier för ett återskapat fältslag utanför Visby ringmur, det slag som den 27 juli 1361 ledde till stort nederlag för den gotländska allmogen i kampen mot Valdemar Atterdag av Danmark. Efteråt begravdes de döda i massgravar. I modern tid har dessa varit föremål för omfattande undersökningar. Men folk måste väl rimligen ha känt till massgravarna hela tiden? Sådant glömmer man väl inte?

Ja och nej. De döda begravdes på helgad mark, på en plats som ägdes av Solberga kloster. Idag kallas platsen Korsbetningen eftersom gutarna reste ett minneskors några decennier efter slaget. Stenresarna är okända, men deras budskap kan ännu läsas i en förkortad latinsk inskrift, som i fullständig form lyder:

ANNO DOMINI MCCCLXI FERIA III POST JACOBI ANTE PORTAS WISBY IN MANIBUS DANORUM CECIDERUNT GUTENSES HIC SEPULTI ORATE PRO EIS

Den lakoniska men kärnfulla texten blir i svensk översättning:

I HERRENS ÅR 1361 PÅ TREDJE DAGEN EFTER S:T JACOBI FÖLL FRAMFÖR VISBY PORTAR I DANSKARNAS HÄNDER DE HÄR BEGRAVDA GUTARNA. BE FÖR DEM.

Alla som kunde läsa texten visste att det fanns en massgrav på platsen. Men vi människor tycks ha en instinktiv vilja att glömma sådant. Det är på samma sätt med gamla massgravar efter pest- och koleraoffer: även om platsen heter Pestbacken blir folk överraskade när man hittar en massgrav i samband med anläggandet av parkeringsplatser (detta hände i Olofström för några år sedan). Vissa saker vill vi uppenbarligen helst inte känna till.

Av detta skäl fanns det gott om människor i Visby som glömde bort massgravarna. Det är troligt att en av gravarna skottades bort 1811 på grund av bristande kunskaper hos den svenska militären, som schaktade för grunden till ett kruthus. Inte förrän i början av 1900-talet blev man aktivt medveten om att det verkligen låg massgravar vid Korsbetningen, och då resulterade ”upptäckten” i en världssensation. Europeiska och amerikanska journalister flockades till Visby och den tyske kejsaren Vilhelm II avlade ett personligt besök. Arkeologiska undersökningar genomfördes i omgångar mellan 1905 och 1930, och sammanlagt 1 185 lik påträffades. De medeltida franciskanska uppgifterna om 1 800 döda gotländska bönder kan alltså mycket väl vara korrekt.