X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Kristna skribenter under äldre medeltid, exempelvis Adam av Bremen, omtalar människooffer bland de folk som då levde i Norden, även Sverige. Men ligger det någon verklighet bakom detta? Eller är det propagandalögner?

Vi kan inte verifiera Adam av Bremens och Thietmar av Merseburgs exakta skildringar, men det står helt klart att det har förekommit människooffer på våra breddgrader, liksom i flertalet andra kulturer. De kristna krönikörerna är inte ensamma om att vittna om företeelsen. Ibn Fadlan, som var muslim, omtalar rusernas människooffer, och redan romaren Tacitus beskrev rituellt dödande av människor i samband med religiös kult i Norden. Dessutom har vi arkeologiska fynd att utgå från.

Som exempel på ett svenskt människooffer kan nämnas en grav, troligen från 700-talet, som har påträffats på byn Grimstas ägor i Fresta socken i Uppland. Vid utgrävningen hittade man skelett efter två halshuggna män, antagligen trälar, som hade lagts på mage över ett brandlager med rester av en tredje man samt djur och föremål. Att läggas framstupa på mage ingick inte i normal begravningssed, vilket enklast förklaras av att de döda inte var gravlagda i egentlig mening. De var trälar som utgjorde en del av gravgodset.

Gravläggningen i Grimsta kan hypotetiskt rekonstrueras. Till en början brändes den döde på bål med häst, hund och rovfågel och diverse personliga ägodelar. När lågorna falnat samlade släktingarna ihop bålresterna och förde dem till Grimstas gravbacke, där de täcktes med en stenpackning så när som på en rektangulär yta i mitten. Sedan fördes trälarna fram: en i de övre tonåren, en något äldre, båda möjligen med bundna fötter. En av männen protesterade och sökte ta sig loss, varvid en av de närvarande slog till honom hårt i huvudet. Kanske dog mannen av slaget. Därefter halshöggs trälarna och lades framstupa i graven, skavfötters bredvid varandra. De avhuggna huvudena placerades ovanpå de halshuggnas ryggar. Slutligen täckte man kropparna med ytterligare bålrester, sten, jord och grästorvor.

Liknande begravningsscenarion kan rekonstrueras för Birka. I en grav påträffad vid resterna efter den vikingatida staden på Björkö i Mälaren fann arkeologerna en halshuggen, naken ung man – antagligen en träl – över en krigare med stor vapenutrustning och ett älghorn. Krigaren brukar benämnas Älgmannen och anses ha varit en betydande man i det gamla Birka. Trälen torde ha varit en mänsklig statussymbol som fick följa sin ägare i döden.