Källkritiken och sagokungarna

Historia Bland de kommentarer jag får till min blogg – och då tänker jag närmast på de mejl som dimper ned i min dator och diverse brev som skickas direkt hem eller till mitt kontor – finns både uppskattningar och raseriutbrott. De senare har en tendens att följa ett särskilt mönster. Kritikerna retar sig på att jag är skeptisk till vad de uppfattar som Sveriges äldsta hävder – att jag inte tror på de sagokungar som skall ha regerat före vikingatiden, att jag inte tror att man kan bevisa att goterna utvandrade från Sverige, att jag inte utan vidare vill acceptera att de Suiones som Tacitus uttalar sig om är identiska med dagens svenskar, och så vidare. Ibland känner jag att det är dags för en vetenskaplig uppsummering av varför jag har de åsikter jag har. Detta är ett sådant tillfälle.

Först och främst: det är inte roligt att komma med svar i stil med ”det kan man inte uttala sig om”, ”det är inte säkert att den där kungen har levt” och ”det vet vi faktiskt inte”. Jag hade gärna sett att vi kunnat verifiera betydligt mer, till exempel sagokungarnas existens. Då hade vi fått en mer fascinerande fornhistoria.

Att mina svar ser ut som de gör beror på att jag håller mig till de regler som är etablerade inom historievetenskapen. Vi bedömer källors värde i förhållande till vissa grundvariabler, framför allt tendens (har författaren ett särskilt syfte med texten?), samtidighet (hur lång tid har gått mellan händelsen och nedskrivandet?), närhet (hur stort är avståndet mellan händelsen och författaren?), beroende (har textens författare i själva verket bara skrivit av någon annans text?) och inte minst genre (vilka specifika konventioner gäller för texttypen – till exempel krönikan, sagan, protokollet eller testamentet?). Med utgångspunkt i dessa huvudprinciper granskar vi varje enskild utsaga för sig, nogsamt vägande variablerna mot varandra. Det säger sig självt att detta tar tid och att det ofta kräver specialistkunskaper. Resultatet är inte alltid nedslående, men ibland – som i fallet med de isländska sagornas uttalanden om svenska sagokungar – har källkritiken haft förödande resultat för vad man på 1800-talet trodde var sanning.

Jag dömer alltså inte ut sagokungarna som bluffar. Jag säger bara att vi inte kan uttala oss om huruvida de har funnits eller ej. Det är något helt annat än att avfärda dem som rena påhitt. Ottar Vendelkråka, Adils, Ingjald Illråde och de andra ynglingakungarna kan mycket väl ha existerat. Men de kan inte vetenskapligt bevisas, lika lite som vi kan uttala oss om svionernas etnicitet eller goternas urhem. Tyvärr. Vi saknar goda källor.

Som exempel på forntida kungar som faktiskt kan beläggas genom källkritik räcker det med att vända blicken mot våra västra grannländer. En frågeställare har undrat om den norske kungen Harald Hårfagre har existerat. Svaret är ja. Visserligen kan vi inte uttala oss om exakt när Harald levde (forskarna har tenderat att placera honom allt senare i tiden, från mitten av 800-talet till början av 900-talet) eller hur mycket land han härskade över (forskarna menar idag att han endast dominerade Vestlandet och inte hela Norge), men ingen betvivlar att han har funnits. Samma positiva svar får vi om vi frågar om den danske 900-talskungen Harald Blåtand. Han är nämnd i nordiska källor, kontinentala källor och på en egen runsten. Förvisso diskuterar vi livligt om hur mäktig Harald var och hur hans liv gestaltade sig, men ingen tvivlar på hans existens.

Problemet med de äldre svenska kungarna är att vi har färre och sämre utländska och inhemska källor till vårt förfogande. Därför tvingas vi historiker i regel komma med mycket försiktiga besked när vi blir tillfrågade om dem. Det gör vi inte för att vi vill ”beröva svenskarna deras historia”, såsom vissa uttrycker det, utan för att vi är yrkesmän som gör vårt jobb.

Visa kommentarer (2 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet

  • Anonym

    ”Regler som är etablerade inom historievetenskapen”.

  • Anonym

    Lite som Bibelns Jesus – finns inga som helst verkliga bevis på att någon sådan person som han beskrivs i NY levat, men det hålls ändå för sant av miljarder människor. Mytens kraft är så stor att bevis för underordnad roll.

Är det kapitalismens
fel att vi sover mindre?

Tröttsamma självhjälpstips för sömniga.

Christer Fuglesang, ordförande på Tekniska museet. Webb-tv

Så blir Fuglesangs utställning

TV

Så blir Fuglesangs utställning på Tekniska museet i höst.

”Största satsningen på 100 år”

Snart öppnar Megamind på Tekniska.

”Jag kollar gylfen 50 gånger”

Profilen

Zelmerlöws finalnerver.

De tar bordshockey
på blodigt allvar

Reportage

Svenskar trötta på att be om ursäkt.

Uno och Hans Österman. Webb-tv

Mästaren ger sina bästa knep

Webb-tv

Bordshockeymästaren ger tips.

Heberlein vill skildra sjukdomen inifrån

Tv-serie

Intervjuer med bipolärt fokus.

”Blues är rockens kokta grönsaker”

Lokko om det finaste BB King gav oss.

”Grät och sagan kunde starta”

Kommentar

Harry Amster om blueslegenden.

Så säger man inte, Romson!

Svanells svep

Vad alla missade iAuswitch-debatten

Mad Max frossar
i apokalypsen

Film

”Förfärligt dumma saker som sägs”

Carson berikar igen och igen

Litteratur

Läs recension av hennes Röd doc>.

Smala poddar som sticker ut hakan

Fem tips

Pengar, parasiter och förlossningar.

Vågat tilltal på den
tyska teaterscenen

SvD i Berlin

Lars Ring fångas av ny Jelinkpjäs.

Randigt hus retar
gallfeber på grannar

Här är de randiga husens historia.

Krönika

En diagnos kan befria – och vara livshotande

"Alla söker en syndabock".

Vilka böcker tycker
du SvD ska recensera?

Aktuella böcker | Vilka är dina favoriter?

Varför gör SvD omröstningen?

Fråga & svar med SvD:s kulturchef Lisa Irenius.

Lyxig vuxensaga om frestelser och åtrå

Film

Veckans filmrecensioner.

ny bok

”Store bror” – en tung roman om fetma

"Ett högklassigt relationsdrama".

Krönika

Man kan inte tvinga folk att äta päron

”Kritikdebatten en déja-vu.”

Dick Harrison: Så
uppfanns hjulet

bilder

Historielektion om vanligaste sakerna.

Reich: ”Jag lever i en
icke-judisk värld”

SvD möter kompositören Steve Reich.

Psykedelisk dans som bara går runt och runt

skivor

Här är veckans skivrecensioner.

Konsten ruttnar på
Moderna museet

Verk skrumpnar, tynar bort, vittrar sönder.

Welles filmkonst
– en magnifik röra

Under strecket

Orson Welles 100 år.