Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

De besvärligaste frågorna jag får är de som handlar om förhistorisk tid, då vi ofta är helt utlämnade åt gissningar. Härom veckan fick jag en sådan: hur länge har folk som talar germanska språk, föregångare till svenska, bott i Sverige?

Det krävs skriftliga belägg för att kunna vara säker på svaret, och före uppkomsten av runskriften under seklerna efter Kristi födelse har vi inga sådana. Vi har inte heller vittnesbörd från utländska resenärer att utgå från. Förvisso har vi gott om materiella lämningar (krukor, gravurnor, dräktspännen, med mera), men de säger inget med bestämdhet om språklig identitet. Förr trodde man det, men idag är forskarna mer inne på linjen att materiell kultur vittnar om modetrender än om etnisk tillhörighet (även detta är självfallet en modern gissning; sanningen är att ingen vet vilka signaler en viss artefakt en gång har sänt ut till omvärlden). De uppgifter som cirkulerar i diverse uppslagsböcker om att de germanska stammarna började utvecklas omkring 500 f.Kr. och formerade sig till etniska enheter under seklerna före Kristi födelse måste alltså tas med stora nypor salt – det är gissningar, inte fakta.

Om vi vänder oss till arkeologers hypoteser finns det flera försök att besvara frågan om när de blivande germanskspråkiga människorna kom till Sverige och förde med sig ett indoeuropeiskt tungomål. Vissa har pekat på införandet av jordbruk omkring 4000 f.Kr.: när våra förfäder blev bönder skedde detta eftersom indoeuropéer invandrade och tog med sig jordbruk och boskapsskötsel. Ett alternativt svar går ut på att det bara var tekniken som spreds, inte människor: folk anammade ett indoeuropeiskt språk i takt med att de tog över agrar teknologi.

I äldre arkeologisk forskning var det dock vanligare att man gissade på senare invandringsvågor, till exempel under ”stridsyxekulturen”. I så fall skulle indoeuropéer kanske ha anlänt på 2900-talet eller 2800-talet f.Kr. Forskare har dock kritisterat detta genom att i detalj visa på hur de förändringar i boendekultur och föremålskultur som kan iakttas i det arkeologiska materialet mycket väl kan ha uppstått genom gradvis utveckling i det redan existerande samhället.

Alltså: vi vet inte. Det enda vi kan vara helt säkra på är att det fanns folk i Sverige som talade ett germanskt språk vid tiden för de äldsta runinskrifterna, om vilka jag bloggade för några dagar sedan.