X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I söndagens Svenska Dagbladet kunde man läsa ”I det moderna Indien är häxjakter liknande de som förekom i det medeltida Europa fortfarande ett stort problem.” Längre ned står texten: ”precis som i medeltidens Europa anklagas varje år tusentals indiska kvinnor för häxeri och utses till syndabockar för dåliga skördar, oväntade dödsfall eller epidemer som drabbar byar.” Men det kan väl inte stämma? Hade vi sådana häxförföljelser redan på medeltiden?

Nej, det hade vi inte. Artikelförfattaren har – som så många andra – blandat ihop medeltiden (perioden från 500-talet till ca 1450) med den efterföljande epoken (”tidigmodern tid”, perioden mellan 1400-talets mitt och 1700-talets slut).

Förvisso trodde medeltidsmänniskorna på häxor. Det gjorde man under antiken också, liksom i många delar av världen än idag. Och visst förekom det enstaka rättegångar mot misstänkta häxor och trollkarlar under medeltiden – både män och kvinnor kunde råka illa ut. Men det finns en stor skillnad mellan dessa trolldomsprocesser och de senare. Under antiken och medeltiden riktades anklagelserna mot ett fåtal personer åt gången. Det utbröt sällan masspsykotisk förföljelsemani. Överheten, med prästerna i spetsen, förnekade dessutom bestämt att häxorna kunde påverka omvärlden med sina konster. Man fördömde den ”onda viljan” bakom deras påstådda gärningar, men man trodde inte att de gjorde någon skada.

En stor förändring inträffade i övergången från medeltiden till renässansen. Nu började vissa kyrkomän, framför allt inkvisitorer, att förknippa andliga brott med trolldom. De började tolka individers påstådda försök att utöva magi som tecken på att de stod i förbund med Satan. På 1400- och 1500-talen utvecklades en brutal förhörsteknik: under hot om tortyr fick de anklagade besvara på förhand fastställda frågor, och efter ett tag lärde sig folk vad de förväntades svara. Misstankar om demonåkallan kunde hädanefter drabba vem som helst. Bönder insåg att de kunde använda misstankar om häxeri till att stärka sina egna positioner gentemot grannarna. Detta kunde komma till god användning i tider av lokala trauman, när motsättningar drevs till sin spets, till exempel i tider av missväxt.

En annan viktig förändring på 1400- och 1500-talen var att den tidigmoderna staten växte fram. I de nya starka statsmakterna skapade kungarna militära monopol och tog kontroll över kyrkan och domstolsväsendet. Religionen blev en del av maktapparaten. Undersåtarna måste tro som kungen trodde, och kungen var å sin sida förpliktigad att bruka makten till att reducera synden i riket och bekämpa Satan. Utvecklingen ledde till att antalet dödsstraff ökade. I Sverige sattes ett svårslaget rekord i och med Karl IX:s appendix till landslagen år 1608.

Först i detta läge, då den teologiska utvecklingen influerade folktron och den juridiska kulturen gjorde det möjligt att driva nya typer av dödsbringande processer, kunde häxförföljelserna bryta ut. Först ut var Valais i nuvarande Schweiz, där häxhysterin brann friskt i mitten av 1400-talet. Därifrån spred sig företeelsen till Frankrike, Tyskland och Norditalien. Till hjälp fick juristerna och förhörsledarna handböcker, som den inflytelserika Malleus maleficarum (”Häxhammaren”), som skrevs på 1480-talet. I detta verk sammanfattades mycket av det som kom att bli standardingredienser i häxtron: uppfattningen att häxor ägnade sig åt flygresor till Satan och djävulsdyrkan vid häxsabbater, att de offrade odöpta barn, med mera.

Som mest blomstrade häxprocesserna under perioden 1570–1650, för svenskt vidkommande ännu senare (1670-talet). Värst drabbades Tyskland, medan de katolska länderna vid Medelhavet kom relativt lindrigt undan, eftersom de spanska och romerska inkvisitionerna var mindre benägna att sätta tilltro till häxanklagelser än domstolarna i Central- och Nordeuropa. Under 1700-talet ebbade processerna ut i hela Västvärlden, men ännu på 1800-talet förekom det att enstaka rykten om häxeri nådde prästers och juristers öron.

Alltså: idén att medeltidsmänniskorna skulla ägnat sig åt stora häxprocesser är helt felaktig. Processerna ägde rum hundratals år senare.