X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Hur gamla är våra äldsta runinskrifter? Fanns de redan vid tiden för Kristi födelse?

Kanske, men det är osäkert. Vad vi vet är att runorna hade tagits i bruk på 200- och 300-talen e.Kr. Denna äldsta runrad, som är belagd i stora delar av Europa, hade 24 runor, medan den yngre runrad (”futharken”) som flitigt användes i det vikingatida Skandinavien hade 16; dessutom förekom en mängd varianter (normalrunor, kortkvistrunor, etcetera). I det anglosaxiska England och i frisernas land vid Nordsjöns kust utvecklades egna runalfabeten.

De vikingatida runstenar som vi oftast tänker på när runor kommer på tal har ibland utförliga texter om släktskap och arvsförhållanden, fromma gärningar och långväga färder. De allra flesta stenar är minnesmonument resta över döda släktingar till runstensresaren. Att sätta de äldre runinskrifterna, ristade innan runalfabetet bantades ned till 16 tecken, i ett lika begripligt sammanhang är mycket svårare. Som exempel kan nämnas den så kallade Lindholmenamuletten från Skåne, ett föremål som troligen tillverkades på 500-talet. Ena sidans inskrift lyder i nusvensk översättning: ”jag Eril heter Sawilagar”, vilket ger oss namnet på ägaren och tydligen även en benämning på hans ämbete (eril, ett ord som är besläktat med ”jarl”). Baksidesinskriften är helt omöjlig att begripa: ”aaaaaaaaRRRnnbmuttt:alu”. Ordet alu kan betyda värn eller skydd, men vad betyder resten? Är det trollformler eller bara utsmycknad? Utgör tecknen en kod av förkortningar som var lättförståelig på 500-talet, eller har vi att göra med runmagi, en text som gjorts medvetet dunkel av religiösa skäl?

Ett ännu äldre exempel är en ristning på en fibula (dräktspänne) som hittats i en kvinnograv i Gårdlösa på Österlen från ett av de första seklerna efter Kristi födelse (”romersk järnålder”). På fibulan kan man läsa ”ek unwodr”, vilket kan uttydas som ”jag Unwodr”. Även här finns dock alternativa tolkningar av vad ordet unwodr egentligen betyder.