Hur länge har vi haft pelargoner?

Frågan brukar dyka upp sommartid, när verandorna fylls av blommande pelargoner. Igår fick jag dessutom den icke ovanliga följdfrågan om det var vår egen Linné eller någon av hans lärjungar som hämtade växten till Europa.

Den senare frågan kan besvaras med ett bestämt nej, eftersom pelargonen var känd i Europa långt före Linnés tid. Annars är gissningen inte dum – pelargonen stammar från Sydafrika, och ett par Linnélärjungar åkte ju faktiskt dit. Men den förste pelargonimportören var en till namnet okänd skeppare som förde växten från Kapstaden till Europa, där den så småningom fann sin väg till Botaniska trädgården i Leiden, någon gång på 1500-talet. I början av 1600-talet kunde man påträffa pelargoner lite här och var i Nederländerna och Frankrike, och på 1630-talet fördes växten från kontinenten till England. Namnet pelargon lät dock vänta på sig ända till 1730-talet. År 1732 användes namnet i skrift av den tyske botanikern Johann Jacob Dillen, efter att han studerat växter hos den engelske kollegan William Sherard i Eltham. Den holländske botanikern Johannes Burman gjorde namnet än mer känt i en egen publikation 1738.

Att pelargonen fick det namn den fick berodde på att Dillen, Burman och andra inspirerades av de näbbliknande spröten, som ledde tanken till storkar. Det grekiska namnet på stork är pelargos.