De sju haven

Vilka är ”de sju haven”? Uttrycket har ju många år på nacken, och det kan väl knappast ha rört sig om samma hav hela tiden? Under antiken och medeltiden kände väl inte européerna till Stilla havet?

Uttrycket har mycket riktigt syftat på helt olika vattenmassor. Faktum är att begreppet är känt från olika kulturkretsar med helt olika geografiska kunskapshorisonter, med det enda gemensamt att man egentligen önskat säga ”alla hav” genom att använda siffran sju. Första gången vi möter begreppet (utan att vi kan räkna ut vilka hav som avses) är i en sumerisk hymn från tredje årtusendet f.Kr. När fenicierna använde termen under seklerna kring 1000 f.Kr. syftade de på sju delar av Medelhavet, däribland Joniska havet, Adriatiska havet och Egeiska havet. Långt senare, i den arabiska kultursfären under europeisk medeltid, användes begreppet ibland för att skildra sjövägen till Kina. Persiska viken räknades som ett av dessa hav, Malackasundet som ett annat, Sydkinesiska havet som ett tredje, och så vidare.

I det romerska riket användes termen ”sju hav” på olika sätt. Ett användningsområde var strikt lokalt och syftade på vattenvägarna och lagunerna i Podeltat vid Adriatiska havet. Ett annat, som fick stor spridning under medeltiden, syftade på de större hav som var någorlunda kända av dåtidens européer: Medelhavet (minus Adriatiska havet), Adriatiska havet, Svarta havet, Kaspiska havet, Persiska viken, Arabiska havet (det vill säga en del av Indiska oceanen) och Röda havet. Men det fanns aldrig någon absolut tolkning av termen. Stundom bytte man ut några av de uppräknade haven mot Egeiska havet, Indiska oceanen eller Nordsjön.

På 1600- och 1700-talen förändrades termens betydelse i takt med att handelsleder utforskades och växte i betydelse. När Storbritannien, Nederländerna och andra kolonialmakter och sjöfararnationer sände skepp till Ostindien talade man om att ”segla på de sju haven” och menade då erfarenheter av sju hav i närheten av dagens Indonesien och Malaysia, däribland Sydkinesiska havet, Timorsjön, Javasjön och Celebessjön (men indirekt avsåg sjömännen framför allt det faktum att de rest ända dit och tillbaka).

I modern tid har man försökt hålla fast vid begreppet genom att sätta nummer på världshaven, så att de sju haven syftar på Stilla havet, Atlanten, Indiska oceanen, Norra ishavet, Medelhavet, Karibiska havet och Mexikanska golfen, något som i strikt geografisk bemärkelse kan kritiseras eftersom de fyra sistnämnda ”haven” också kan uppfattas som delar av Atlanten. Ett annat sätt att hålla fast vid begreppet är att dela upp oceanerna i Norra Stilla havet, Södra Stilla havet, Norra Atlanten, Södra Atlanten, Indiska oceanen, Norra ishavet och Antarktiska oceanen.