Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Påskdagen firas enligt västlig kristen tradition den första söndagen efter den första metonska fullmånen efter den 20 eller 21 mars (vårdagjämningen). Väl att märka är den metonska fullmånen (beräknad efter Metons cykel – en 19-årsperiod som uppkallats efter en athensk astronom som levde på 400-talet f.Kr.) – inte alltid densamma som den astronomiska fullmånen. Eftersom olika kyrkor dessutom nyttjar olika kalendrar firas högtiden vid olika tillfällen. Skillnaderna är särskilt uppenbara om vi jämför firandet i den katolska och protestantiska världen med firandet i öster. Men har de kristna i Västeuropa alltid varit överens i frågan?

Nej, absolut inte. Frågan om när påsken skulle firas var en av de största och mest svårlösta på den tidiga medeltidens kyrkomöten, i synnerhet på Brittiska öarna. Åtskilliga matematiska tabeller cirkulerade för att hjälpa prästerna att räkna ut påskdatum, men eftersom de inte stämde överens med varandra var det som gjort för långa, intensiva debatter om vilken tabellarisk auktoritet som hade rätt. I sin egenskap av kristendomens största högtid var påsken inte något man ansåg sig kunna kompromissa om utan vidare, varför grälet drog ut på tiden i ett par sekler. Kyrkorna på Irland och i Skottland motsatte sig länge bestämt de påskberäkningar som majoriteten av prästerna i England ställde sig bakom.

Till slut segrade de påvliga och kontinentala idéerna över de iriska beräkningsgrunderna. Den auktoritativa klosterkommuniteten på ön Iona i Hebriderna kapitulerade inför de sydliga argumentens kraft år 716.