X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Det cirkulerar olika uppgifter om hur viktig ”Näs borg” på Visingsö egentligen var. Vissa menar att det var Sveriges främsta kungasäte, en snudd på ointaglig fästning, innan Stockholm grundades. Andra gör gällande att det bara var en obetydlig kastal av samma typ som på 1100- och 1200-talen byggdes här och var i landet. Vad är sant?

Den borgruin frågan avser är inte den man ser när man kommer med färja från Gränna utan den som ligger längst ned på sydspetsen av ön. I våra dagar återstår endast delar av torn samt mursträckor; resten har eroderat ut i Vättern. Anläggningen brukar refereras till som Näs borg eftersom byn i närheten heter Näs. Under medeltiden var denna benämning okänd. Förmodligen kallade man borgen rätt och slätt Visingsö, Visingsö hus eller något liknande.

Vi vet inte när borgen byggdes, mer än att det skedde på 1100-talet. Forskarna har framför allt gissat på kungarna Sverker den äldre (d. ca 1156) och dennes son Karl Sverkersson (d. 1167, på Visingsö) som byggherrar. Det står helt klart att Visingsöborgen under 1100-talets andra hälft och i början av 1200-talet var en betydande anläggning. 1200-talets svenska kungar nyttjade den flitigt. Erik Knutsson och Johan Sverkersson uppges ha dött på ön 1216 respektive 1222, och Magnus Ladulås avled där år 1290. Både norska och isländska 1200-talskällor nämner Visingsöborgen, vilken framstår som den starkaste enskilda punkten i det svenska riket. År 1318 pantsattes både borgen och ön av kung Birger till Danmark, och samma år blev ön scen för strider. Uppenbarligen ledde detta till att borgen förstördes, eftersom den vid samma tid försvinner ur historien.

Av dessa skriftliga uppgifter kan vi dra slutsatsen att det under inga omständigheter rörde sig om en obetydlig anläggning. Arkeologiskt sett är det emellertid inte mycket som ger vid handen att borgen var militärt stark. Vallgrav saknades, något som är besynnerligt med tanke på de oroliga tiderna. Kanske var Visingsöborgen först och främst ett bekvämt och lättillgängligt residens för dåtidens kungar. Visingsöborgen låg ju, när den byggdes, geografiskt sett mitt i det politiska systemet. När Mälardalen tillväxte i betydelse under andra hälften av 1200-talet hamnade Visingsö i periferin, något som avspeglade sig i den snabba nedgången efter 1318.

Oavsett styrka var Visingsöborgen den svenska kungamaktens främsta borganläggning under andra hälften av 1100-talet och första hälften av 1200-talet. Därefter trädde Birger jarl in på scenen, och en abrupt förändring inträffade. Kungamakten tog nu initiativ till att anlägga både medelstarka och mycket starka borgar på strategiskt utvalda platser, som Stockholm, Nyköping, Kalmar och Lödöse.