Sveriges riksvapen

Hur uppkom Sveriges riksvapen, och hur har det förändrats? Vilka har utformat det?

Vi har två riksvapen i Sverige, ett litet med tre kronor och ett stort, som också är kungens personliga vapen. Det är viktigt att hålla det senare i minnet, eftersom det var så dessa vapen användes från början. Innan staten Sverige blev en permanent företeelse med institutioner och symboler brukade kungarna egna tecken och vapen, vilka i ett senare skede gled över till att syfta på riket. Både det lilla och det stora riksvapnet uppkom på detta sätt.

Det stora riksvapnet går ytterst tillbaka på de heraldiska vapensköldar som användes av Birger jarls ätt på 1200-talet. Många släktmedlemmar använde sig av uppresta lejon av guld mot en bakgrund av blått. En av dessa varianter, med silverströmmar i det blå fältet bakom lejonet, brukades av Magnus Ladulås (1275–1290) och ligger till grund för de två lejonsköldar som idag återfinns i det stora riksvapnet.

De tre kronorna, som dominerar i det lilla riksvapnet och även återfinns i två fält på det stora, kan säkert dateras till Magnus Erikssons tid på 1330-talet. De förekom uppenbarligen även tidigare i Sverige, men det kan inte permanent bevisas ha brukats av kungarna gentemot omvärlden förrän vid denna tid, då de tre kronorna målades på en vägg i ett kardinalspalats i nuvarande Frankrike som symbol för den svenske kungen. Ursprungligen syftade kronorna på de tre vise männen – ”heliga tre konungar” – och var en vanlig symbol i det medeltida Västeuropa. Att just Magnus Eriksson föll för symbolen berodde med stor sannolikhet på att han var kung över tre riken. År 1319 ärvde han Sverige och Norge; 1332 köpte han Skåne. I bevarade dokument, när han presenterar sig själv, gör kung Magnus stort nummer av att han härskar över dessa tre riken, varför det är högst troligt att de tre kronorna – sett ur kungens synvinkel – både syftade på de tre vise männen och på kungens välde.

Äran av att ha fogat samman lejon och kronor till dagens fyrdelade sköld, med ett gyllene kors som separerar fälten, går till Karl Knutsson, som utformade symbolen när han blev kung 1448. Mitt i skölden placerade Karl en så kallad hjärtsköld med sitt eget vapen, och senare kungar har följt honom i spåren. Hjärtskölden byts alltså ut när en ny dynasti tillträder. Som exempel kan nämnas att Vasaättens ”vase” fick ta plats på hjärtskölden när Gustav Vasa blev kung 1523. År 1818 placerades det bernadotteska vapnet på detta ställe; det består av en sammanställning av Vasaättens vase och den italienska staden Ponte Corvos vapen. Jean Baptiste Bernadotte var furste av Ponte Corvo innan han valdes till svensk tronföljare. En sista justering ägde rum 1826, då Karl XIV Johan placerade stjärnor i Ponte Corvofältet. De har senare formats till att efterlikna Karlavagnen.

Till båda våra riksvapen hör även kungliga kronor som kröner symbolen, och i det stora riksvapnet ser vi två bakåtblickande sköldhållande lejon, omgivna av en kunglig mantel och Serafimerordens kedja.