Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Hur förhåller det sig egentligen med ryktet om den svenska synden med stort S? Det vill säga ryktet att svenskarna har varit mer benägna att hålla på med fri sex, otrohet, nudism, med mera, än alla andra folk? För många utlänningar verkar detta märkliga påstående fortfarande gälla som sanning. Men hur länge har man trott så?

Svar: bara sedan 1950-talet. En av huvudskurkarna bakom schablonbilden hette Joe David Brown, en journalist som skrev en artikel i tidskriften Time, i vilken han skildrade Sverige som promiskuitetens, aborternas och de ogifta mödrarnas förlovade land. Artikeln följdes av en mängd andra artiklar, föga verklighetsförankrade, som gjorde gällande att svenskar i allmänhet tyckte om att gå omkring nakna och frekventera swinger-fester. Enligt vissa bedömare bottnade denna svenska märklighet i den omskrivna ”svenska modellen”. På grund av det moderna samhällets snabba utveckling i socialdemokratins Sverige – den starka staten, den utbyggda välfärden, etc. – hade individen reducerats till en maskin, och sexualitet var enda möjligheten för män och kvinnor att visa sin individualitet.

För att bevisa detta pekade utländska bedömare gärna på de svenska filmerna, i synnerhet på två: Arne Mattssons Hon dansade en sommar (1951) och Ingmar Bergmans Sommaren med Monika (1953). Ulla Jacobssons nakna överkropp i förstnämnda film orsakade stor skandal. Ett land vars ledande regissörer kunde producera sådant snusk för vita duken måste rimligen vara mer sexuellt tolerant än andra länder, resonerade man, vilket bevisade att Brown hade rätt i sin analys.